Del fyra, sista: Machosex är väl typ det fulaste jag någonsin hört som term i ett seriöst facklitterärt sammanhang.

Boris! Det är så fantastiskt att få ta del av dopingskrönor vars uppenbara skrytfaktor bara lite grann dolts under förevändningen kritiskt reportage (en gång följde han några bodybuilders med lustiga droger i kroppen och de fick tydligen massa ragg på krogen). Och att få återbekanta sig med den sköna vardagsmyten att a) män som är jämställda knullar mesigt och b) kvinnor vill ha rejäla muskler och verktygslåda på sin man. Ja, tolka verktyg på vilket sätt du vill, tolkningarna är båda lika uppmuntrande lustiga. Mannen är idag feminiserad medan kvinnor egentligen vill ha nån som kan ratta en grävmaskin.

Det är alltså allt som sägs i Boris Benulics bidrag till F-ordet, kapitlet om machosex.

Allt som sägs. Och det är ju inte annat än den där gigantiska myten vi alltid dragits med, och som jag inte för mitt liv kan förstå hur Petra Östergren tyckte det var en bra idé att sprida vidare i en bok för en ny feminism eller whatever. Jag förstår andra läsares uppgivna inställning till texten i sig, men jag fungerar på detta sätt, att är det fucked nog är det underhållning. Men bara det att den finns med i detta sammanhang – DET är skäl till uppgivenhet.

Men vad ska vi då göra åt saken? Jo vi kan ju börja med att säga fuck you right back Boris, jag är denna mjukis du föreställer dig, men knulla, det kan jag fan visst.

Den delen av myten är förstås bara sprungen ur den andra delen, lite för att göra första delen sann. Om kvinnor tror att män utan dopingmuskler är mesiga på sex är det givet, enligt samma tankevärld, att dessa inte heller kommer få nåt ragg och det blir muskelmannen som tar hem kvinnan. I håret, får man anta. Och så vet vi ju att det inte är fallet. Varken vad gäller håret eller vem som går hem med ragg.

Klart som fan Benulics dopingkamrater fick ragg när de var ute. De lär ju för fan ha varit på en sån krog där just dopingmän får ragg! Spela roll om raggen hade 180 universitetspoäng, det hade inte med den aspekten att göra överhuvudtaget. Om de gått på Uppåt hade de fått gråtrunka hemma allihop. Vafan troru? Mr. Benulic måste med en så fattig gammal smutstrasa till analys, på denna lilla torra öken till empiri, exkludera alla snubbar som får ragg på att vara DJ. Alla som får ragg genom att vara pojk/androsnygga. Eller de som bara är jävligt intressanta eller trevliga. Dessa män får fucking fitta, helt bokstavligt, och antagligen även lite kuk. Jag kommer till varför.

Vad sa du? Att han väl har mer att underbygga sin slutsats på? Javisst serru! Han har ju sina minnen från maoisterna (hej sekt!) där nån exkluderats för att ha haft gruppsex och de som pratade om sin dåliga mansroll bara lär ha gjort det för att få knulla lite – detta tycker han är väldigt relevant för Sverige idag. Han har det korta uttalandet av Suzanne Brøgger att oralsex är överskattat och blåser upp detta till att alla kvinnor skulle tycka detta, att sex har komplicerats och gjort att vi har mindre av det, och att det är väl ingen som gillar förspel egentligen? Ja och så förstås det HELT OSANNOLIKA greppet att först säga det där om oralsex, förspel, i princip vifta bort att kvinnor skulle bry sig om orgasm, och sen föreslå att en ökad försäljning av dildos skulle bero på att kvinnor såklart vill ha nåt som håller käft och bara är hårt jämt.

JA ELLER NÅT SOM KANSKE VIBBAR LITE.

Och så det sista i empirin. Och vi snackar ännu en right in front of you. Det att det finns studier som visar att det ligger jävligt mycket i huruvida en man uppfattar sig själv som ”muskulös” eller inte för hur mycket sex han får. Ja precis! Det är alltså ren jävla goja, ens om vi accepterar att man kan säga en typ som attraherar alla kvinnor (hello pipe dream!), att det är muskelsnubbar kvinnor vill ha. De vill ha nån som vågar sig på dem. Jag har redan skrivit detta. Bad guy må vara en på riktigt attraktiv snubbe (på samma sätt som en bad girl kanske?), men att reko snubbar inte får nån tjej är bara en långlivad myt och jag har redan behandlat detta i Best of both worlds del ett, som du kan läsa här.

Petra Östergren introducerar machosex-kapitlet med att tala om hur mäns sexualitet ”missförstås” och att man vill ändra denna och mannen som sexuell varelse. Det är förstås inte helt och hållet skitsnack, manlig sexualitet hånas och skojas om, tröskeln är låg för att bli kallad snuskhummer eller whatever, men det är så fan heller nåt vi löser genom att förespråka detta lama machosex. Det är nåt vi löser genom att ta sex på allvar, och där finns fler dimensioner än påsatt och påsättare. Vi har inte gjort sex komplicerat, det är det redan. Och det är bara ett av skälen till att det är good fucking stuff.