Del två: Öppna dörrar eller.

Mycket ska i F-ordet enligt Petra Östergrens inledning vara nytt och kontroversiellt. Det är förstås lite si och så med det.

Antologins första bidrag är skrivet av Anna Svensson och handlar om våldtäkt, of sorts. Naturligtvis mer om syn på denna och drivande tesen att det inte alls är ett öde värre än döden, en handling värre än mord. Hon pekar på hur en sån syn kommer av och leder till kvinnan varande sitt kön och att en våldtäkt i så fall tar bort kvinnans värde, underförstått med fitta eller oskuld som handelsvara. Så långt allt rätt. Och visst, det är faktiskt en i allmänhet vanlig inställning att våldtäkt = förstört liv 4 life, vilket borde innebära att det finns kontrovers i att påstå annat. Men det är ju allmänheten, och den är dum i huvudet, för herregud hade inte vi redan kommit på detta, feminister? Jo.

Även om retoriken gärna blir att framställa en våldtäkt som extra fruktansvärt och livsförödande behöver man inte räkna med att den som säger nåt sånt skulle vara en person som inte tror på en våldtagen kvinna för att hon inte skrubbat sig nog i duschen eller storgråter precis hela dagarna. Effekten kommer bli samma, och det är beklagligt, men fuck att det skulle vara kontroversiellt inomfeministiskt att säga att man inte är tillåten att leva fullt normalt efter en våldtäkt. De exempel Anna Svensson ger på att så visst skulle vara fallet (Annika Norlins Säkert!-text och ett stycke ur Katrine Kielos bok Våldtäkt & romantik) går båda att tolka annorlunda än Svensson och har framför allt varit föremål för ganska ordentliga diskussioner som garanterat visar på att det inte är ostraffat man cementerar fördomarna hon menar att feminister fortfarande gör. Och liksom, hon halar upp Peter Eriksson i nån veva av samtyckeslagsiver som om han skulle vara en god representant för den svenska feminismen idag. Fan alltså, jag ju är kär i Annika Norlin och så, men inte är hon heller nåt bra exempel. Poptext. Det är poesi och inte analys för fan. Spelar ingen roll om allt som är ditt betyder kön eller trygghet i en sån text, på det här planet.

(Och jo, jag tror förvisso att våldtäkt dödar lite själ, men det gör allt jobbigt som händer och jag tror också att det är fullt möjligt att reparera.)

På precis samma sätt har Maria Rankka, som tidigare nämnt, en helt sund tes om att kvinnor (och andra) behöver en grundläggande ekonomisk trygghet för att frivilligt utsätta sig för stora förändringar, men fintar bort sig själv i nån slags underlig världsbild att det bara är genom liberala förslag på konkurrensutsatt vård etc som detta talas om. Så fan heller! Jag har förstås inte fått ut den ännu men jag har spenderat en hel del tid att ge Ström på nöten i The Remix med just det skälet till varför vi ens tjatar om lika lön och arbetsdelning i hemmet. Ekonomisk trygghet och självständighet har funnits med i snacket sen GAMMAL feminism. Jeez.

Det må diskuteras hur man bäst ger kvinnor bättre ekonomi, men det är fuck no på att bara liberaler pratar om det.