Del två: Öppna dörrar eller.

Mycket ska i F-ordet enligt Petra Östergrens inledning vara nytt och kontroversiellt. Det är förstås lite si och så med det.

Antologins första bidrag är skrivet av Anna Svensson och handlar om våldtäkt, of sorts. Naturligtvis mer om syn på denna och drivande tesen att det inte alls är ett öde värre än döden, en handling värre än mord. Hon pekar på hur en sån syn kommer av och leder till kvinnan varande sitt kön och att en våldtäkt i så fall tar bort kvinnans värde, underförstått med fitta eller oskuld som handelsvara. Så långt allt rätt. Och visst, det är faktiskt en i allmänhet vanlig inställning att våldtäkt = förstört liv 4 life, vilket borde innebära att det finns kontrovers i att påstå annat. Men det är ju allmänheten, och den är dum i huvudet, för herregud hade inte vi redan kommit på detta, feminister? Jo.

Även om retoriken gärna blir att framställa en våldtäkt som extra fruktansvärt och livsförödande behöver man inte räkna med att den som säger nåt sånt skulle vara en person som inte tror på en våldtagen kvinna för att hon inte skrubbat sig nog i duschen eller storgråter precis hela dagarna. Effekten kommer bli samma, och det är beklagligt, men fuck att det skulle vara kontroversiellt inomfeministiskt att säga att man inte är tillåten att leva fullt normalt efter en våldtäkt. De exempel Anna Svensson ger på att så visst skulle vara fallet (Annika Norlins Säkert!-text och ett stycke ur Katrine Kielos bok Våldtäkt & romantik) går båda att tolka annorlunda än Svensson och har framför allt varit föremål för ganska ordentliga diskussioner som garanterat visar på att det inte är ostraffat man cementerar fördomarna hon menar att feminister fortfarande gör. Och liksom, hon halar upp Peter Eriksson i nån veva av samtyckeslagsiver som om han skulle vara en god representant för den svenska feminismen idag. Fan alltså, jag ju är kär i Annika Norlin och så, men inte är hon heller nåt bra exempel. Poptext. Det är poesi och inte analys för fan. Spelar ingen roll om allt som är ditt betyder kön eller trygghet i en sån text, på det här planet.

(Och jo, jag tror förvisso att våldtäkt dödar lite själ, men det gör allt jobbigt som händer och jag tror också att det är fullt möjligt att reparera.)

På precis samma sätt har Maria Rankka, som tidigare nämnt, en helt sund tes om att kvinnor (och andra) behöver en grundläggande ekonomisk trygghet för att frivilligt utsätta sig för stora förändringar, men fintar bort sig själv i nån slags underlig världsbild att det bara är genom liberala förslag på konkurrensutsatt vård etc som detta talas om. Så fan heller! Jag har förstås inte fått ut den ännu men jag har spenderat en hel del tid att ge Ström på nöten i The Remix med just det skälet till varför vi ens tjatar om lika lön och arbetsdelning i hemmet. Ekonomisk trygghet och självständighet har funnits med i snacket sen GAMMAL feminism. Jeez.

Det må diskuteras hur man bäst ger kvinnor bättre ekonomi, men det är fuck no på att bara liberaler pratar om det.

This entry was posted in seriöst and tagged , , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Del två: Öppna dörrar eller.

  1. Poängen är inte att det är inomfeministiskt sprängstoff att säga att våldtäkt inte dödar.
    Har heller inte påstått att alla människor som tror att våldtäkt=död inte tror på en våldtagen kvinna som trotsar fördomarna, men visst ökas oförståelsen på av den här myten. Men en poäng är att det eviga mantrat om våldtäktsofferskapet gör att “man” drar sig för att berätta, även inomfeministiskt. Och det är ju en fruktansvärt tragisk paradox. Feminismen är ju till för att ge styrka, inte ta.

    Peter Eriksson är inte en representant för svensk feminism, vem är det? Men han kallar sig feminist och använder retoriken om att kämpa för våldtagna för att vinna politiska poäng. Och det är vad jag kritiserar.

    Har missat de ordentliga diskussioner du nämner om Kielos och Norlin, har bara sett det Heberlein skrivit och det jag själv skrivit om saken. Och vad folk jag känner skrivit såklart. Känns i vilket fall inte så massivt särskilt i jämförelse med hyllningarna i dagspressen.

    Poesi är precis som allt annat med och skapar den kultur vi lever i, en del av våra referensrum. Viss poesi spelas varje dag på P3 och får på så vis större del av referensrummet. Självklart kan inte poesi gå fri från kritisk granskning. Det vore ju absurt. Om min text var på rim, skulle du då inte kritisera den?

  2. vad det kommer ner till här, är att jag framför allt i boken som helhet uppfattat en mer eller mindre outtalad syn på vad feminism i sverige är och att denna skadar mer än hjälper. i byggandet av denna syn ser jag att använda exempel som annika norlin eller peter eriksson som att greppa efter halmstrån. klart inte någon kan vara ensam representant, men bättre lämpade kan man hitta. du är tio gånger bättre som sådan än eriksson. att leta utanför partipolitik är en bra start i alla fall, eftersom denna är ganska hårt åtgången av metoden billiga poäng.

    och jag tycker absolut att man kan kritisera norlins text, du är inte ensam om att ha reagerat på den. jag gjorde det själv också – tills jag hörde hennes förklaring och nöjde mig. detta eftersom jag är väldigt bekant med hur ett format som poesi eller liknande kräver att man tummar på sånt som begrepps exakthet, som skulle vara självklart i ett akademiskt eller journalistiskt sammanhang. därför är den diskad som redig källa för var en feminist står idag.

    jag tror såklart också det är vanligt att bara se en våldtagen som offer bland feminister, men synen har inte ursprung i feminism utan tvärtom det den vänder sig mot. jag skulle tycka det var långt mer produktivt att vända sig till alla som bara gapar om högre straff utan nån som helst reflektion, snubbar som skulle döda den och den om han var på ens syster eller whatever.

  3. Jag har ju vänt mig mot de som gapar mot högre straff, också här tillexempel: http://www.gt.se/debatt/1.1095632/populism-hjalper-inte-valdtaktsoffer. Men den här texten var riktad mot feminister just för att det är paradoxalt att detta finns inom feminismen.

    Jag har hört Norlins förklaring och nöjde mig inte, så enkelt är det. Jag uppfattar den som en käftsmäll och då duger det inte som förklaring att man inte orkade hitta på ett bättre ord.

    Jag pekar ju på ett fenomen som existerar inom feminismen idag och det kan jag ju inte göra utan att visa på exempel. Kändes lämpligt att ta en politiker, en skribent, en artist och en kompis för att visa på de olika nivåerna. Just för att det här inte kan sägas vara ngt som bara “allmänheten” tror eller politiker utnyttjar. Det är ngt som många tar för givet och återupprepar i politik, media och konst utan att reflektera över det. Konst/kultur är ju extremt viktigt för människor och Annika Norlin var ju grammisnominerad för videon så självklart ska den problematiseras.

  4. jag minns att jag läste den texten och tyckte den var jävligt bra.

    ang. norlin får vi helt enkelt agree to disagree, och jag tycker det helt klart är respekt att tänka ut nåt slags mönster i vilka som ska få exemplifiera, men ändå har jag så svårt att se peter eriksson ha nån som helst auktoritet för feminism idag. och “många tar för givet och återupprepar” är för mig att likställa med nåt allmänheten gör.

    i vilket fall. det viktiga, egentligen, är precis det du vill säga. fuck offerrollen, fuck alla hedersaspekter av våldtäkt, alla kan resa sig, alla förtjänar bemötande utefter något de är och gör mer än nåt andra gjort mot dem.

  5. Kul att du gillade texten!

    Då Peter Eriksson kallar sig själv feminist och ofta deltar i debatter om våldtäkt är han i högsta grad delaktig i formulerandet i den “allmänna” bilden av vad både feminism och våldtäkt innebär. Och därför är han relevant.

    Vad många tar för givet och återupprepar inom media, konst, politik och det vardagliga samtalet kan eventuellt kallas för det allmänheten gör, jag brukar säga diskurs. Delvis för att det finns en behaglig skillnad mellan diskurs och basförhållande som inte alls framträder lika tydligt i tal om vad allmänheten tycker och vad allmänheten gör.

    Men visst, sakfrågan är det viktiga. Bra att vi är överens där iallafall.

  6. Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Vi närmar oss något.

Comments are closed.