Jag F-ordrar mer. Del ett.

(Never mind the skämtet i rubriken. Men mind the poängen med det.)

Om vi skulle börja där vi körde teaser nyligen och starta med Maria Abrahamssons bidrag till F-ordet. Det var inte så jävla spännande, om man ska hålla sig till det som rörde jämställdhet. Vad hon driver som tes är att systemet med nämndemän i rätten är fucked och pekar på hur valet av dessa går till, vilka som väljs, och hur kass koll de har på juridik som argument. Gott så. Hon har naturligtvis rätt, det har gett en hel del bisarra resonemang och frågor och såklart i slutändan underliga domar där de juridiskt kunnande blivit nedröstade av en bunt miffon. Men så ska det analyseras vad detta har för konsekvenser utöver korkade domslut. Hur män respektive kvinnor drabbas och så vidare. Och jag hittar såklart vidare uppenbara dumheter i hennes tänkande.

Maria Abrahamsson kallar sig inte feminist. Det är inte bara en taktisk sak eller fråga om definitioner, hon ger inte mycket för konceptet alls. Därför är det säkert i hennes huvud helt naturligt att i första andning hänvisa till ålder etc på nämndemän och därigenom anta att dessa därför gärna misstror prostituerade men tror på deras snutpojkvänner när dessa säger att de inte fattat att tjejen sålt sex när de själv skjutsat dem till torskar och tagit emot kunder i det gemensamma hemmet. Klart han inte är hallick då eller… På detta är jag med, utsträckningen kan väl alltid diskuteras, men det är knappast nåt som är unikt för nämndemän att vara misstroende mot vittnande prostituerade oavsett nuvarande lagar. Men så kommer en andra andning och plötsligt har nämndemännen istället låtit sig påverkas av feministiska strömningar som Abrahamsson menar av princip bara måste börja döma kvinnor precis som män, och detta har lett till fängelsestraff allt oftare för kvinnor. Och jag kan inte säga så mycket annat än hallååå?

Nämndemännen är alltså samtidigt ett problem för att de sitter på unkna patriarkala fördomar, och ett problem för att de för lätt låter sig påverkas av den mytomspunna statsfeminismen (nej hon använder inte ordet, men du fattar). Alltså hur går det ihop? Om nämndemännen är svaga för opinionstryck, varför visar de upp sån unkenhet i våldtäktsdomar och liknande? Och nämnde jag att hon dessutom avslutar med att påtala att det inte finns några empiriska studier om hur nämndemannasystemet påverkar kvinnor? Eller att det ärligt talat var rätt illa skrivet alltihop? Och så på det lite svador om hur feminismen vägrar erkänna likhet inför lagen och att man inte ser andra dimensioner än kön. Tjenare.

Så långt bok utan nåt att tillföra för ny feminism. Men sen så skiter ju jag i om man säger att något är en ny feminism eller inte, bara man snackar om saker, och här var det rätt mycket pladder istället. Men det är ju inte alla kapitel. Och de andra tar vi sen, men jag kan nämna att det faktiskt fanns såna som var på riktigt bra, nytt eller inte.