Jag har skämtat en del senaste dagarna om att operera in ett chip i halsen som ger mig en liten stöt varenda gång jag får impulsen att skriva ner Pär Ström ännu en gång. Men ibland måste man låta elektriciteten jävlas med en och bara bita ihop eftersom GenusNytt än en gång lett mig till en massuppfittning. Det är heller inte Strömmen (notera new pun!) som står för det mest förvirrade anklagandet här, han har en mer allmän invändning om barns behov av två föräldrar. Ingenting jag håller med om, men det har med andra saker att göra än vantolkningar av media och det respekteras då för stunden.
– – –
SvD rapporterar alltså om M-kvinnornas beslut att stödja/pådriva ett ja till insemineringshjälp till även ensamstående kvinnor. Genast reagerar antipöbeln med att ropa feminismens spöke gör det igen. Och vi andra ba Öööh M-kvinnor är feminister? Eller varför inte Öööh att låta kvinnor inseminera sig som ensamstående nödvändigtvis ett feministiskt mål?
Den nystartade bloggen Anti-feministens blogg (karlslok.wordpress.com – palla pingback) är förstås av de två första inläggen att döma ett riktigt jävla skämt – du måste läsa det allra första om kvinnors ytlighet, man baxnar! – men eftersom den lyfts fram av Ström med adjektivet ”bra” lär den få läsare och får vara dagens representant. Och vad säger representanten?
Att barnen växer upp utan fäder skiter de högaktningsfullt i. Att statligt uppmuntrad insemination för kvinnor ytterligare minskar kvinnors behov av män likaså.
Redan idag är Stockholm världens singeltätaste stad. Drivkrafterna för svenska unga kvinnor att leva tillsammans med en man är otroligt svaga, då mannens traditionella uppgifter idag har tagits över av välfärdsstaten. Nu vill denna stat även göra det möjligt för kvinnor att skaffa barn utan att en man av kött och blod finns med i bilden. […]
Männen då? Männens behov av kärlek och närhet? Männens behov av att få bli fäder, att få känna närheten till ett barn? Detta är tydligen något M-kvinnorna struntar helt i.
Detta visar rätt tydligt att vad feministerna bryr sig om är enbart kvinnliga intressen. Mäns ibland motstående intressen är de helt likgiltiga inför.
Är det inte så oerhört typiskt att såna här människor alltid, på ett sånt 1800-talsmanér att man häpnar, får för sig att det någonsin skulle vara önskvärt för kvinnor i allmänhet att helt göra sig av med män? Det är ju samma människor som alltid gapar om att kvinnor faktiskt inte vill ha denna hemska feminism som konsekvent likställer ”kvinnor” med ”feminister” i varje medialt sammanhang och därför får för sig att Moderatkvinnorna skulle vara representanter för typ svensk avant garde-feminism. Någonstans influerade av feminism, garanterat, men aldrig att de är feminister som grupp betraktat.
Men. Vad gäller en seriöst feministisk inställning till själva sakfrågan tror jag definitivt att det finns många som ställer sig bakom ett ja-beslut. Det gör troligen jag också, även om jag inte orkat engagera mig särskilt (hallå ung man som inte har nåt privat skäl alls att tänka på barn alls typ). I grunden handlar det förstås om ifrågasättande av kärnfamiljen för min del. Men generellt kan vi väl ändå för i helvete vara överens om att det vore direkt puckat att behandla inseminering och surrogatgraviditeter för vem som helst som jävligt skilda nivåer av saken. Att män skulle bli ensamma när kvinnan sparkar ut sitt barnalstrande behov av dessa kan aldrig betraktas som annat är jävla sci-fi-mardrömmar som inte hör hemma i seriös debatt.
Från SvD-artikelns blogglänkardel kan man naturligtvis också hitta en bunt fler antipeoples som massuppfittat saken. Säkert en del som också är bättre resonerande än denna mupp, om du nu tycker jag halar fram värsta exempel (vilket jag säkert, förhoppningsvis, gör). Go figure.
– – –
Fast nä! Nu har jag tvingats härda mig igenom en serie elstötar till för att påpeka att även detta, det av Aftonbladet s.k. Gubbupproret kring Alf Svenssons kampanj till EU-valet, helt i onödan tas som en feministisk klagan. Prefixet gubb– är tydligen ett bevis på att man klankar ner på könet, och ingen skulle väl tala om ett kärringuppror, menar Ström på GenusNytt. Nä det är förstås sant, eftersom man nog snarare skulle välja tantprefixet i ett sådant fall. Gubbe och kärring är inte motsvarande i fientlighet herregu.
Men vidare. Vad själva texten handlar om är förstås en fokusering på Alf Svenssons ÅLDER, samt den hos hans förespråkare – inte för att det inte existerar en underton av noterat kön när man säger gubbnånting, men med tanke på hur Svensson och samtliga förespråkare är omkring eller över pensionsålder och detta tydligt markeras, såväl som den tänkta motståndaren Bohlins unga ålder uttrycks, är det jävligt puckat att påstå att könet är det fokus i artikeln. Räkna orden kvinna samt man. Se att inget av de skrivs, alls. Inte ett bevis, men ett jävligt bra tecken.
Diskriminering pga ålder existerar, och är troligen rätt utbredd på sina håll. Men gäller detta specifikt i maktens korridorer? HELL NO. Det kan i övrigt påtalas att antalet kvinnor i EU-parlmentet är ungefär en fjärdedel, och medelåldern är förstås genomgående hög hos båda kön.
Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Via elstöt till lite redig analys.