Angående två av veckans snackisar finns några länkar kvar att smälla in. Göran “Keepin it so hella-real it’s like actually being in hell trots att man är Gud … förlåt, kristen” Hägglund får värmda fiskar från en lite annan vinkel än tidigare genom Kim Jong Ills jämförelse med R:are. Det är nyttig läsning och alla olika vinklar måste ju täckas upp för maximalt motstånd mot Kejsarens nya kläder-problemet att den som inte håller med alltid per definition måste vara en dum kulturradikal. Jag har en till på gång som jag tror jag ska orka ta framöver, men det beror på helgens övriga åtaganden och fyllor. Kanske kommer det lite likna Karl Palmås  take (fast slappare och oakademiskt). Han har också angripit affären på ett eget sätt, uppfriskande tomt på Hägglund specifikt.

Låt förresten också tillägga att han har tokrätt, Hägglund, att det är lätt att frestas tro andra måste börja sig för ens egen övertygelse. Bara det att han försöker med precis samma sak. Det är ju därför hans utspel i all sin farlighet ändå är så jävla Kalle Anka. Ja precis. Smooth into nästa Anka, och jag vet, det är förstås på ett seriöst plan helt ointressant att lacka på Anna Anka men det är inte som att hennes tankar gått förbi utan att väcka sympati från andra mer brett ambitiösa idioter. Därför ska man fortsätta prata Anka.

Tidigare förespråkaren för Ankans linje, Terry Hekker, har gett ett redigt förstahandsexempel på det jag påpekade häromdagen, hur det kan gå när man lever utan egen trygghet. Dessutom har Johanna Nylander dragit till med en intressant twist efter att först inleda med typ samma grej om utsattheten. Något som skulle uppskattas av Pär Ström faktiskt, ja och som redan uppskattas av mig förstås.

…oooch så har vi KD-kvinnornas kommentar på/ilska mot ett KD-engagemang av Ankan: – Hon har sagt att man ska vara vacker för sin man och att det är kvinnans ansvar att tillfredsställa sin man sexuellt. Annars får man skylla sig själv om han är otrogen. Men det är inga idéer som vi i kvinnoförbundet står för. Vi jobbar aktivt för att unga tjejer inte ska känna att deras egenvärde sitter i utseendet.

Hurra! Vi får välja mellan plikt och tvång eller hålla på sig.

Dumskallar. Fuk dat.

Är det nån idé att kommentera Hollywoodfruar och Anna Anka på Newsmill? Jamen det är klart det är. Om inte annat för att de som missat härligheten kan gå dit och flabba gomseglet ur led. På den nivån är dock kommentarer överflödiga. Jag tänkte ta henne seriöst jag, eller snarare grejen.

Jag är övertygad om att det inte bara är mitt sociala sammanhang som får mig att tro det när jag säger att Malin Wollins kommentar i Aftonbladet är sällsynt oinsiktslös. Vem fan kollar på Hollywoodfruar för att få en kik på lyxen och avundas den? Vi är alla i samma chocktevebåt, Wollin också. Ha mage att se det, berätta om det och sedan säga att man är blåst som ser det! Snarare är det, tvärtemot Ankas rubrik på Newsmillartikeln en serie man tittar på för att bli avskräckt från lycksökardrömmar. Martin Söderström på samma Aftonblad verkar ha fattat det. Alltså skillnaden mellan henne och mexarslavarna i hennes trädgård är förstås avsevärd i levnadsstandard, men i frihet räknat har de samma nollkonto. “Sexslaven i Ankas borg” kunde ett löp varit annars. Visst är morgonavsugningarna oväsentliga, tycker hon det är lugnt är det lugnt, men hon kommer alltid vara utlämnad till sin makes nycker så länge pengarna är hans.

Bloggaren Kjellberg föreslår det också ganska rimliga att Newsmill publicerat en artikel som egentligen är en marknadsföring för programmet. Därför är det ju likaledes totalbränt att haka på detta tramskalas som varande en hemmafrudebatt. Chilla vafan, privat är politiskt men allas privata åsikter och liv är inte en ny rörelse. Särskilt inte som Anna Ankas liv knappast är något att bygga en folkrörelse på. Hur många kända män finns det att försörja gold diggers med? Inte ens Roland “Jag har stor alfahannekuk” Poirier Magnusson har en levnadsstandard vi kan se hos fler än några procent svenskar, eller amerikaner. Det finns inte en chans att man kan ha ett fungerande samhälle om alla unga kvinnor strävade efter ett lyxhustruliv, och det finns inte en chans att alla kan få det.

Det har aldrig varit så lätt att känna socialismen klia i hela kroppen i kamp att komma ut som när Anna Anka berättar om sina mexikaner, hur hon skäller ut de oduglingarna. Än mer tydligt blir det hur hennes vision av hennes liv som en förebild inte är annat än det svartaste av klassamhällen där det till och med blir svårt att känna sympati för hennes egen livegenhet, även om jag skulle vilja.

Det finns ingen hemmafrudebatt, det här är två miffon som berättar om sina miffoliv och de får gärna fortsätta med det glada. När man gör det till realpolitik som skattelättnader eller bidrag kan vi snacka. Kanske har Anna Anka blivit utslängd då, utbytt mot ny söt valp, och kan agera än mer skrämmande exempel. Just nu är hon egentligen bara marginellt bättre än ett troll.