Spärren

Vissa dagar mer än andra är jag lite sur på mig själv för att jag inte har en mer personlig, och ja förfan  även privat, blogg så att jag skulle kunna exemplifiera en del av mina ämnen på sånt sätt. Hela svängen med självbildscementering från gamla skolförhållanden och att bli svan (vi kan låta detta inlägg vara portal för den som missat det) hade jag en del faktiska exempel jag ville hala fram – inte från högstadiebitterhet utan från nutida konsekvenser – men nä, det finns alltid skäl att hålla flabben. De mer akuta skälen till det här har dock börjat lösas upp och jag funderar på om det ändå vore möjligt att börja använda även det obekväma. När ämnet ändå vankas alltså, och fortfarande aldrig som dagboksblogg. Även om det förstås är senaste veckors tumult som orsakat tanken.

Jag har en grej om good guy-komplexet som ändå inte blir så jävla bra för tillfället, men jag undrade igår om jag inte skulle klara att få ihop det lite tydligare om jag kunde utnyttja min egen empiri mer än bara som svepande allmänheter. Ironiskt nog är ju dock en delkomponent i komplexet att jag är livrädd att spilla alla detaljer som kan sabba min utåtbild som just good guy (något jag tidigare löst genom att slänga in mindre säkra kort på klickenbloggen).

Jag funderar. Men tills vidare får jag vara upptagen med att hålla karaoke ikväll.