Tack vare Rosa Mannen kunde jag se de sista Mellobidragen idag och inte behöva vara upprörd så värst länge över även denna veckas repristittarflopp (ge fan i att visa det mitt på dan!). Naturligtvis fick jag svälja att E.M.D. faktiskt var bra.
Alltså: de sjöng fan illa på verserna, är fula, hade worst klädsel ever och allt sånt. Men låten hade en bassynt jag inte kan neka en finalplats och refrängen var riktigt tight, plus att dansarna hade en del kul för sig. Tänk om man kunnat få nån annan att sjunga den, då hade det varit avgjort. Ja, och kanske byta texten också, men jag brukar inte förvänta mig nåt bra i textväg på Mello. Molly Sandén var visserligen inte helt fel heller, men ändå, Velvet var fan så mycket bättre så jag hade hellre sett henne gå vidare. Jag har för lång invänjningstid på ballader, svulstiga eller ej, och att Sanna Nielsen blev min favvo i slutändan förra året var bara i brist på bättre. Men det är ju fint att de som sjunger såna låtar i alla fall sjunger bra vanligen, för det är uppenbarligen nåt fel på svenskarna som inte pallar upptempo ordentligt utan fulengelska.
– – –
(Nån som gjorde djävulskt bra ifrån sig annars var förstås jag själv som äntligen fick ändan ur och sjöng I’m not a girl, not yet a woman på karaoken igår, det var ett queerögonblick jag längtat efter länge men aldrig orkat lära mig låten ordentligt (ska det va så ska det va!).)
One Response to Latewatch