Jag eller världen

Mina val vs. resten av världens var lite på tapeten redan igår då jag ihärdigt hävdade Matildas godisval vid lösviktsköp som varandes konstigt godis. Hon bara Nää jag köper klassiskt gott godis! och jag bara Mm visst men om vi säger såhär att du köper godis till en fest eller så och bara tar sånt du skulle valt till dig själv, kommer inte folk klaga på dina val då? och sen fick hon ge med sig. Det var inget klagomål, jag är likadan, men har ju närmast ett motsatt problem.

Link påpekade hur jag hela tiden gör en grej av att jag väljer så jävla annorlunda. Inte bara lösviktsgodis nu, utan om allmän särart. Gillar att hävda mig som egen. Det är nog inte unikt på nåt sätt, men jag har väl kanske lite tredubbla vändningar och flip & reverse-taktik i vad jag väljer att betona. Om jag nu ska bekräfta påståendet genom att just visa mig speciell. I alla fall. Det kom ett MMS nyss som avslutades Det är näsapor på TV och jag tänkte på dig, och jag påmindes om en annan sån där sak jag gör som inte är unik men som verkar vara ett undantag likväl.

Begrunda näsapangrejen. Det är såklart inte en förolämpning, att jag liknar en näsapa, utan en referens till att jag nyligen nämnt nåt om djuret som ett av mina favoritmiffodjur (topp tre, start från tredjeplats: näsapan, klumpfisken, olmen). Men jag har noterat att många verkar både helt immuna mot referenshumor i allmänhet och oförmögna att fatta en koppling jag gör i nåt skämt till sånt man pratat om samma jävla dag. Det kanske är mig det beror på, men jag väljer att tänka att det är världen. Och hade jag försökt mig på en liknande grej som apan hade jag antagligen fått en smäll.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged , . Bookmark the permalink.

10 Responses to Jag eller världen

  1. Daniel says:

    Inget fel med näsapa säj

  2. Yoho says:

    Folk som tar ett mms av dylikt slag som en förolämpning borde ha stryk tycker jag. Men jag har ju dålig empati.

  3. one of yr best qualities!

  4. elin says:

    Jag har exakt samma beteende och det har varit ännu värre än vad det är nu. Pratade med min dåvarande terapeut om det. Hon menade att det någonstans handlar om att man alltid definierats av andra som den som tycker/tänker/är annorlunda (tänk högstadiet), så att man nu gör det till sin grej och gör det till en grej att hävda sig själv som egen.
    Alltså något slags självuppfyllande av hur andra har sett på en.

  5. elin says:

    Ett annat irriterande beteende som jag har är att jag tar någon på orden kring vad de kallar mig, hypotetiskt här ”terapijunkie” och gör det till en grej att gå bonanza kring att bekräfta det sagda om mig tills det urartar till en drift med mig själv.

  6. Anna says:

    Men är det inte så, vid referenshumor, att eventuell brist på koppling beror på att den man försöker vara fyndig/rolig inför är för långsam alternativt inte så otroligt inne på detaljer som man själv. Så upplever jag det iallafall.

    Och apropå detaljer vill jag förstås veta vad Matildas godisval består i, liksom ditt.

  7. jomen det var just att vara inne på detaljer jag menar som andra inte gör, men det är ibland verkligen inte fråga om detaljer. jag kan typ skämta om nåns uttalade framtidsdrömmar eller nåt sånt och de kopplar inte.

    godiset är svårt att säga för min del, men en grej som kan få andra att klaga är att jag sällan köper chokladgrejer. syrran köper väldigt mycket stora saker, smultronmattor är en favorit, och är det inte fråga om en fullpackad påse kan man i allmänhet säga att hon plockar godis som gör en rädd att välja nåt när man blir bjuden för att det är för stort/bara finns en.

  8. Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Angst by the pound.

Comments are closed.