Ja det är ju i dessa sista dagar man ska se till att pumpa i sig tre av filmerna på typ allas årsbästalistor, så följaktligen har jag nyss sett There will be blood. Äntligen. Jag är ju ett rätt stort fan av PTA och Punch-drunk love är fortfarande en av mina absoluta favoriter ever. Så det var med höga förväntningar jag såg den.
Man kan ju säga att de infriades. Men man kan också säga att det bara gäller kvalitetsaspekten, för den var annars inte alls som jag föreställt mig att den skulle vara. Framför allt hade jag väntat mig mer storskalig grymhet och allmän misär eftersom varenda recensent verkar ha beskrivit det som nån slags krönika över mänsklig girighet och vad som kommer av den. Ordet girighet har nog inte saknats i en enda text jag läst. Jag hade också förväntat mig noll sympati för protagonisten. Och visst fanns det girighet, och visst var Daniel Plainview en snubbe som betedde sig både svinigt och ondskefullt men naturligtvis satt jag och ville honom väl ändå, och vad gäller girigheten var det inte ens i närheten av den där galna som en gång i Fantomen när en furste drunknade i ett berg diamanter.
Min poäng är i alla fall att jag inte ser den där jävla samhällsanalysen som folk vill tillskriva den, jag ser bara en historia om en tragiskt tävlingsfanatiker som inte litar på nån annan och inte kan låta bli att köra över till och med vänner och familj för att få övertag. Visst kan man säga att det är den giriges tragedi att inte inse vad han behöver egentligen för att vara lycklig yada yada, men jag tillskriver det inte girigheten utan tävlingsdriften. Det enda han vill med pengarna är ju att dra sig undan och slippa alla jävla människor som bara är dumma och/eller onda, och när han (lätt spoiler ahead) dödar någon i typ mitten av filmen är det fan inte för girighet utan för att han är sårad, och det rejält med tanke på att han egentligen varit ovillig att släppa nån inpå livet och sen gör det och ändå bara blivit lurad. Eller det att han reagerar så jävla starkt på att nån säger nåt om sonens uppfostran, kom igen. This guy has a heart men blockerar det själv för att han är psycho, ain’t no allmän girighet där inte.
Fejden mellan honom och Eli är inte heller nånstans symbol för religion vs. kapitalism. Den är helt personlig och inget annat. För även om Eli inbillar sig att han faktiskt är religiös så är Daniel inte någon kapitalist bara för att han har pengar och letar olja. Det är väl ett ämne för framtiden, människors missuppfattning om vad kapitalism är kunde jag skriva hundra inlägg om.