Bunchafreaks.

Alltså vad är det med mina resor till Sundsvall egentligen!? I somras var det stackars tjej som trackas av miffo, julen förra året var det mitt och Yohos äventyr i Gävle efter att SJ grundlurat oss och nu, alldeles nyss… Hattar och mössor alltså.

Bla bla ombokad resa etc som jag pratat om redan, och konsekvensen att åka ett nattåg fast sittplats och komma hem fyra på morgonen. Det är faktiskt ok sätt att resa, förutsatt att man kan sova, men det kan jag inte. Eller jag kunde, men så skulle hon innanför av i Gävle och efter att ha varit nervös att vara ivägen för henne såg jag till att vakna helt typ då och sen kunde jag inte sova mer. Men det är ju inte det intressanta, orka bry sig om att sova. Det som är intressant är hur jag som ständig freakmagnet hörde starka varningsklockor när nån snubbe under stoppet i Västerås satte sig på platsen mittemot över gången medan han pratade lite för sig själv. Attans en pratglad, nu blir det tvångssamtal, tänkte jag. Men jag hade tur.

Räddningen var ett mer äkta freak som raskt tog över allt ansvar. Första killen var rätt ung, tidiga 20 nånting kanske, satt med en I <3 Beer-pin på jackan och sunkig keps. Hans blivande samtalspartner klev på i Stockholm iklädd motherfucking frack och hög hatt. Inte Nobelmiddag elegant style alltså, utan som han sa själv Fick ett ryck och åkte till stockholm för att gå på teater kinda style. Byxor av typ vadmal istoppade i höga stövlar och hatten och fracken duktigt slitna med andra ord. Han var modell äldre, 50 nånting. Och som de gafflade. Teater, kinesiska horoskop, och när jag efter ett par timmar sneglade åt deras håll hade karljäveln målat på en svart snirkelmustasch (som den bl.a. K-Tron hade på vår muschfest) med nåt teatersmink. Jag hade naturligtvis sett till att inte plåga mig själv med att lyssna på allt men jag hörde nåt genom lurarna om att måla så man kanske inte skulle förvånats. Men när han dessutom ännu senare drog på sig feta polisonger och nåt utökat skägg i svart färg var det en jävla tur att den lilla promenaden i gången han tog var för att tvätta bort det. Skrämda barn på tåget kan man tänka sig annars.

Ja det var förstås inget förargligt denna resa mer än lite förseningar och ingen sömn (våga vägra lägga sig nu), men det är ändå suspekt att det alltid är nåt jävla freakinslag när jag åker norrut. Håll tyst nu om att det skulle vara nåt med folket härifrån.