Att åka tåg

Det måste ungefär här tilläggas att det där med att dra till Sundsvall inte bara är att vara där plötsligt. Man ska åka tåg minst 7 timmar också. Man kan också vara jag och vara snål och boka sjukaste avgång för billigast pris, och få åka två timmar omvägar på gammtåg, sittplats inte liggvagn (höhö ligga), och sen såklart hamna bredvid miffon. Ja, det sista inget givet, men oddsen är oftast låga. Så nog blev det miffon alltid. Hela vagnen full!

Jag sätter mig på en plats med bord. Bredvid mig och på platserna mitt över och omkring mig: säljartyper på bidness trip. Huuuga tänker jag och sen kommer det skäl för mig huuuuga. Snubben direkt brevid spelar upp gigs & gags med telefonen, drar fräckisar, säger till kvinnliga kollegor att de får av godiset om de går ner på honom (påsen ligger ju på golvet framför hans ben höhöhö fattaru eller höhöhö). Men det är underhållande i alla fall, människor finns som är så jäääävla annorlunda.

Så jag skiter i att sätta på de lånade lurarna (tack JOV!) och lyssnar lite. Men sen blir det alldeles för jobbigt när jag hör att platserna längre fram innehåller en stackars brud och en snubbe som är asbesvärlig och borde lära sig va tyst. Var bor du i Sundsvall då? Ska du festa eller? Jaha, är man bjuden då? Sen säger hon att hon är DJ, hon har klubb. Vad spelar du för musik då? Indie, electro, sånt. Jag lyssnar på allt som är bra, vasaru indisk musik och electro? Var bor du i Sundsvall då?

Då måste jag ta på lurarna, det blir för jobbigt. Stackars tjej.

– – –

Det går nån timme, en stillastående timme. Snuten har spärrat av för nånting händer framför. Brottslingar vill komma undan? Vet inte, hörde inte. Hade lurar på. Sen åker vi ändå, och gänget drar sina fräckisar bredvid mig, dricker öl och jag tänker att man borde fan sjunka till deras nivå och kanske bli bjuden på öl för det vore gott, men skit i det. Jag läser ett par hundra sidor Harry Potter # 7 istället.

Under tiden har två snubbar till satt sig där killen trackar bruden med trista nosiga (anglicismer 4 life!) frågor. Det har uppenbarligen blivit jobbigare ändå, för hon kommer fram till min sätesgrupp istället, när tåget står inne i Stockholm, säljartyperna har gudskepris hoppat av i Västerås (Varför har vi ett kontor i Västerås? Jävla håla, eller Malmö, håla det också. Fan Sverige har ju ingen riktig stad förresten, inte internationellt sett i alla fall. Ja det som är fint i stockholm är ju fint men bla bla). Lägger sig ner mittemot över två säten och jag har bestämt mig för att sova också men hör ändå i den annars tysta vagnen hur snubben, den jobbiga, halvskryter om häktena han suttit inne på. Guuud. Alldeles innan jag somnar ordentligt hör jag också hur han frågar de andra, ööh vad hände med hon tjejen, Isabell eller, Gabriella eller vad hette hon. Vet inte.

Hon tittar upp och jag ler lite åt henne, försöker skapa en min som signalerar att jag fattar precis. Sen sover jag lite till och från, men när det går på folk i, vad kan det vara, Uppsala, Gävle, nåt sånt, och de ska sitta på platserna mitt emot mig, ja då måste hon gå tillbaka till sitt. Han undrar om de varit jobbiga. Nä jag ville sova bara. Snygg save bruden. I feel ya.

– – –

Senare är vi snart framme, och sen framme, och mamma är snäll nog att gå upp för att låsa upp dörrn när jag ringer på klockan 5 på morgonen. Jag somnar inte med en gång, men sen är det jävligt skönt att glömma en stund att man suttit på tåg.