Könsförvirring

Åh ni fantastiska män som vet hur man angör en gala. Ja det verkade ju som att det var the manliness som var Grejen med stort G när P3 Guld kritiserades för att vara jämställdhets-fail. Ännu mer så kan det verka när idioten Timo Räisänen får uttala sig i GP om vilken antifråga jämställdhet är för musiklivet – jag blir ryggmärgskittlad att gå könsmaktsordning på dumfan.

Timo Räisänen har förstås fel. Det finns inga undantagna yrken eller områden om vi ska snacka lika villkor mellan kvinnor och män. Och en bra grundprincip så fort människor vill vifta bort påpekanden om könsbalans med att hånfullt raljera över kvotering och dogmatisk 50/50 är detta enkla: Det är en sjuhelvetes skillnad på att vilja ha kvotering eller kalla 50/50 för egenvärde och att bara titta på siffror, påpeka att det ser olika ut och ställa frågan varför?. Nej, varje artikel om hur det ser olika ut är inte ett rop på kvotering.

Dock finns det gott om ogenomtänkta reaktioner ändå, med eller utan kvoteringsönskan. Ok att your average nöjesjournalist inte kan greppa enkla analyser när det gäller kön men det var inte bara såna. Och just detta om P3 Guld blir fanimej parodiskt mycket så när man jämför med glädjeyran häromveckan efter att Guldbaggegalan också skulle ha en övervikt på ena könet. Inte så konstigt att många reagerar som att det kallas jämställt när kvinnor har överhanden men ojämställt när det är männens år. Det är ju så. Det har visserligen mindre med dogmatisk millimeterrättvisa att göra än det har att göra med att det fortfarande är undantag med kvinnor i majoritet på väldigt många områden. Ett års övervikt för kvinnor är seger för jämställdheten på så vis att alla andra år innan dess varit männens. Det är en seger just eftersom det inte ska vara nåt jävla millimeterland i kulturen.

På samma sätt gör det männens övertag i P3 Gulds nomineringar (inte i själva vinsterna för de bestämmer Winnerbäck-röstande miffon) till bara ett tecken på att just 2009 var fler män än kvinnor the hype i musiksverige. Bland de som nominerar alltså. Lyssna på mig nu: Att skrota könsuppdelningen i årets artist var förjävla radikalt av P3 Guld och samtidigt så sjukt rimligt och enkelt. Men medan de gjort det harvar alla andra pris fortfarande runt i det helt ofattbart omotiverade årets kvinnliga/manliga. Det är ju den verkliga skandalen.

Vi måste då kunna se alla år efter den skroten som räknat från noll. Inte bara, men också. Naturligtvis ska könsaspekten tittas på och bokföras grundligt, men varje övervikt från vilken generellt förfördelad grupp är inte en effekt av den ojämlikheten. Och det finns många fler aktörer än en Guldjury i resultatens påverkan. Du och jag, till exempel. Att göra det till en fråga endast om enskilda prisers ansvar är fett puckat. Hellre Gunilla Brodrejs balanserade utlåtande. Mer kritiskt än jag skulle vara av bara detta fall, men i alla fall utan en stolpig idiotanalys.

– – –

(Se även inlägget om Guldbaggen och Let’s Dance.)