Offentligt, privat, däremellan

Det är så man baxnar av den totala oförmågan hos Björn af Kleen att fatta skillnaden mellan sagt privat och sagt som statement offentligt. Fetbaxnar. Man måste fråga sig i vilken skepnad och i vilket syfte som kulturella makthavare uttalar sig på nätet, skriver han – men kan inte skilja på olika skepnader och syften själv, vilket ju var det ursprungliga felet.

Redan från början tyckte jag förstås att texten om kritiken mot Landet Brunsås var mest lölj och knappt läslig, men det kunde väl ha fått passera som en parentes på egen hand. Men nä! Här finns det tydligen skäl att gnälla vidare om rätten att ta allt som minsta etablerade röst säger, var som helst utom möjligen i viskleken på tu man hand, som officiellt uttalande.

Det är ju just det där med officiellt eller inte som är frågan, inte offentligt vs. privat egentligen. Sociala medier har förvissogjort det svårare att avgöra en sån sak enkelt, men en oerhört enkel tumregel för hur människor är och pratar är denna: Jag säger gärna en sak i affekt och hårdare för tex mina vänner, inför andra sansar jag mig och blir mer respektfull. Allt detta på en steglös skala. Som Paradise Hotel-twittrare är exempelvis vissa kommentarer för mig och Panam endast, andra kan jag med att sarkastiskt skriva i feeden, och till slut kanske jag faktiskt – från en inledande cynism eller ett uttryck i affekt – har material till ett blogginlägg som är fett genomtänkt. Eller ännu en nivå – att jag är argare här och försiktig i tryck. Kan inte Björn af Kleen känna igen att skrika dumjävel! åt teven när man ser en debatt?

En statusrad på Face kan ligga på alla dessa nivåer, men det är säkert att de flesta av oss ser en status som en hyfsat högt privat nivå och skriver därefter. Så även i Unsgaards fall förstås! Ja, vi har nu lyckan att kunna jämföra med det aktuella Unsgaard-exemplet. Vad är det som skiljer hans statusrad från de Kleen hänvisat till?

Skitenkelt: Unsgaard är fucking politiker. Han jobbar med ideologi och specifikt med att sälja sin ideologi till väljarna. Eventuella sprickor mellan hur han verkligen tycker och uttrycker sig offentligt är oerhört mycket mer intressant än hur en journalist uttrycker sig på olika platser. Även en journalist som skriver tyckartext. Man skulle till och med kunna argumentera för att det är ett direkt sabotage mot en skribent som har som jobb att gå från reaktion till analys till färdig text. Ett medvetet försök att devalvera en genomtänkt slutsats. Ja bullarna blev ju smällgoda, men hade du inte lite keffa råvaror där? Jaha? I alla avseenden är det af Kleen som bestämt syften och skepnader, definitivt aldrig ens frågat sig vilka de var tänkta att vara.

Att helt och hållet gå omkring och vara en bluff är en sak – om jag skulle vara aktiv SD-anhängare i verkligheten men skriva som jag gör om främlingsfientlighet här, då kunde vi nog snacka. Det ska dock till en rejält betydande person för att det ska va så jävla intressant.

Jag giver er nu Lars Demians Ormtjusarvisa som ni kan nynna på när ni går förbi Björn af Kleen på gatan där han ändå helst inte är privat. För nåt sånt finns väl inte när han omges av fler än fyra personer på en restaurang? Hurra nu blir jag hjälte och får skriva om mig själv!

– – –

(Denna text lätt uppdaterad as of 100128)