OMGPSEUDO!

Två missuppfattningar ligger bakom en stor del av antifeministiska resonemangs totala felaktighet. Dessa är att a) allt som feminister gör i alla sammanhang är en del av feministisk plan, samt b) alla hyllningar/försvar/uppmärksammanden av kvinnor är feministiska segrar.

Därför är det inte så konstigt att Newsmill harvar en bisarr pseudodebatt just nu. Med anledning av att individen Gudrun Schyman valt att göra sin egen koreografi i programmet Let’s Dance lite upprorisk mot traditionella könsroller har människor fått för sig att feminister vill sabotera pardansen.

“Som en normal, heterosexuell kvinna i medelåldern, anser jag att vem som helst ska kunna dansa traditionell pardans utan att feministerna ska opponera sig” skriver Susanne Holtz och jag hamnar på golvet i gapflabb. Har någon kommit till ditt danshak och med pistolhot radat upp alla mot väggen för att sedan införa en ny dansordning? Snälla nån. Faktum är att Holtz artikel snarare är detta pistolhot inför alla som inte dansar som man ska.

Nå, självklart gjorde Gudrun Schyman detta mer som ett statement än som uttryck för olust inför nån annan koreografi – det är självklart menat att utmana även andras dansande. Men som krav? Sabotage? Nej peoples, det kallas att visa hur det också kan gå till om man vill. Alltså bortsett från att trampa i samma misstag att tro Schyman vill att alla ska dansa rätt och lika gör faktiskt även Pelle Billing samma sak i sin artikel på ämnet: “Om pardansen lär oss något, så lär den oss att jämställdhet inte betyder ett avskaffande av rollerna, utan att samtliga roller görs tillgängliga för samtliga individer.”

Jamen precis, hells yeah.

Att missuppfattningar sker är dock inte så jävla konstigt när till exempel DN slänger ut artiklar som de om årets guldbaggenomineringar. För det första är den allmänna rapporteringen hella-wack som i pappersupplagan (nätets är nedkortat) har rubriken “Baggarna älskar kvinnor i år” och upplyser oss att: “Filmbranschens omdiskuterade snedfördelning mellan könen kommer inte att märkas på årets branschfest. För en gångs skull dominerar kvinnorna i de tunga prisklasserna bästa film, bästa regi och bästa manus.”

Nej, det märks extra tydligt eftersom varenda jävel ska vara där och påpeka det. Dessutom ger det antifemz en massa vatten på kvarn när man beskriver det som jämställdhet och inte snedfördelat vid dominans av kvinnor. Alltså i år var det fortfarande snedfördelat, men åt andra hållet – och om det var lite sådär vartannat år att det tippade över på ena eller andra könet skulle jag kalla det jämställt (nej det måste inte vara 50/50 jämt, så var det sagt).

Men det värsta är ändå Helena Lindblads helt otroliga uttalande att det är “[…] roligt att juryn tänkt feministiskt för en gångs skull.” Eftersom det är kvinnodominans samt några berättelser om kvinnor? Nämen för i helvete! Att skildra kvinnor, särskilt i bredare sammanhang, kan definitivt vara långsiktigt bra för jämställdheten i film och annan kultur men att det för den sakens skull skall märkas som feministisk handling är bara fucked. Och så skulle garanterat Nils-Petter Sundgren sätta stopp för allt sånt tänkande ändå.