Vidare i spåren: Come closer

Jag skulle bara prata om det som något jag gör. En noja och ett beteende jag har. Men visst fan var det större och det har trillat in så bra kommentarer och visst ska jag försöka blanda det större och det mindre och hoppas jag kan göra det som The Master. Kanske är det därför jag inleder strax med något hon sa.

– – –

Vi sitter på spårvagnen, det här är länge sen nu, och Panam säger: Jag tyckte att du var precis som [obenämnd kreativitetsmogul]. Du är trevlig mot alla, men alltid extra trevlig och flörtig med tjejer. Lyckas prata om dig själv hela tiden men ändå vara bekräftande.

Jag ba whut.

Några veckor senare, Sanna frågar mig vad en manlig vän gör nuförtiden. Jag ba Eeeh det vet jag inte. Jag vet bara vad mina tjejkompisar gör. Det slår mig hur sant det Panam sa var. Inte ens medvetet, men jag ställer frågor till tjejkompisar och vad killarna gör, nä det vet jag inte riktigt. Det skulle vara frestande att säga något snabbt och lätt som I’m A Flirt och köra R. Kelly-spåret, men jag vet ju att det är större. Som en kommentar menade efter mitt förra inlägg så spelar det ju väldigt stor roll vad det är för typ av text som kommenteras. Det kontextberoendet kan översättas brett.

Flörta åsido så är det faktiskt inte svårare än att jag känner mig mer bekväm med att gå lite närmare med kvinnor. Bara för att jag tror att det är inlärt och kulturellt behöver det inte betyda att det inte är sant att kvinnor oftare pratar mer om relationer, eller pratar mer intimt. Plus att det inte spelar någon roll egentligen vad det är för respons för nu pratar vi mina förväntningar och hur de styr hur jag pratar.

Och så vana förstås. Jag har mina gamla vänner från när jag var så liten som ett år, med vilka jag absolut umgåtts väldigt nära och pratat om väldigt mycket, men alla nya och nära vänner är kvinnor. Helt ärligt varenda en om jag verkligen säger nära vänner. Helt ärligt lite … fegt av mig.

Men visst är det fortfarande större än så. För även om jag är rätt säker på att jag inte är ensam om detta mönster och framför allt inte om delar av det (föregående inlägg in particular) så vet jag att det när jag säger ”fegt” innefattar en massa nojor hos mig som är något mer komplicerade än så. Någon undrade om jag inte var tillräckligt avslappnad med det queera för att bli mer avslappnad med män, men det är inte så problemet ser ut i mig. På enklaste sätt kan det förklaras med att jag är konstant nervös för vad andra tycker om mig och ifall jag gör bort mig. Det ska väl få bli sitt eget inlägg någon gång, men just nu vill jag bara få in hur det påverkar mig till att inte ta några chanser att vara för påträngande intim med någon jag inte tror kan ta det, och då brukar gruppen män falla bort. Det är inte vad jag har problem med, utan vad jag tror andra har problem med.

Det är inte lättare med kvinnor enbart för att jag tror de har annan inställning. Det är också för att jag slipper fundera ens. Oftast behöver jag ju inte vara den som lyfter ämnen eller påbörjar djupet när jag umgås med kvinnor, jag bara följer med. Bara för att det är något jag tror är inlärt behöver det inte betyda att män faktiskt inte gör så. Inte tar första steget mot den sortens kommunikation.

Samtidigt blir det också, som en annan kommentar sist påpekade, lätt ett ganska ytligt djup. Det är en klyscha det också, men visst fan kan det vara lätt att verka mer intim än vad man är. I fallet okänd bloggare som jag vill berömma är det förstås helt uppenbart att jag inte kan känna henne tillräckligt för att ha något att säga om hennes very personlighet – men det betyder inte att det skulle vara oacceptabelt att kommentera på det sättet. Särskilt inte när den personliga tonen är satt redan i texten.

Men vill man då bredda det till männen också, eller: män emellan? Om det nu finns en viss risk att bli ytligt djup eller hamna i direkta Lilla Gummanden av detta personbekräftande. Vad jag hoppas på är att det helt enkelt är ett litet pris och liten bismak av att ändå kunna ha friheten att fiska lite grann i de djupare vattnen hos varandra utan att det behöver vara en stor sak. Det kan ju inte vara värre med ett ytligt djup än det är med en ängslig fasad.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Vidare i spåren: Come closer

  1. Julia says:

    Jag kanske inte borde nämna ordet maktstrukturer just nu… men kan det inte vara det också? En trygghet i att i alla fall nominellt vara trygg och – eh, vågar inte säga överlägsen och menar egentligen inte det heller. Men du fattar.

  2. ooh maktstrukturdebatten. i ain’t touchin that one with a ten foot pole.

  3. Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Don’t take my blygness for drygness.

Comments are closed.