Jag fick för mig att fronta med nån slags annorlunda inställning igen häromdagen, när nån twittrade att Tomas Ledins sommarprat minsann inte skulle lyssnas på och jag ba Whöö jag ska lyssna på honom bara för det! Faktum är att jag verkligen hade förhoppningar, eftersom det så jävla ofta händer att man vill lyssna på nån artist man gillar och så är det ett skitdåligt program – såklart, eftersom det är jävligt olika att vara bra på musik och på att prata i radio. Minns ännu min stora besvikelse när Karin Dreijer var sommarvärd 2004.
Alltså måste det kunna fungera omvänt! Dålig artist = bra sommarprogram. Jag hade förstås fel, men det var ändå inte helt ointressant. Allra bäst hade det dock varit om han förklarat lite vafan han tänkt egentligen angående det där med medelklassen, som Åsa Linderborg analyserar jävligt bra i Aftonbladet, jag tror inte han gjort det så mycket bättre i radio än i sång men ämnet är åtminstone redigt intressant. Det är dessutom till och med lite förbisett av Linderborg hur vissa delar av diskussionen ständigt missar målet.
Det där om vilka som bygger landet egentligen. Vafan peoples, det är precis lika hjärndött som det där med vilka som egentligen får ligga lättast av tjejer och killar. Svaret är ju tout simple att det inte finns en enda klass eller del av klass som bygger landet. Eftersom landet består av hela skalan bygger också hela skalan detta land. Även om man skulle hålla sig strikt till frågan vilka som skapar allt inkluderat i BNP är det fucked up att ge en enskild klass äran. I sin enklaste form ser det ut typ som: Medelklassen och överklassen konsumerar och reppar efterfrågan. Arbetarklassen producerar för den efterfrågan. Vi kan flytta överklass till risk- och investeringsansvar också.
Och sen ju mer verklighet och nyans vi lägger in i den modellen, desto mindre ära till en enskild klass. Ja eller så kan man se det som att alla har rätt eftersom alla klasser bidrar. Men då får Ledin ändra fokuseringen på medelklassen när den går till jobbet och flytta den till när medelklassen köper sin latte hos min kompis JOV på Espresso House. Linderborgs beskrivning av den stratifierade medelklassen är däremot spot on. Det är en komplicerad historia det där med medel.
– – –
Vad han pratade om i Sommar? Det var old guy om sina tonår med rock n roll 101. Några roliga anekdoter i alla fall, och en uppföljare till Snabbköpskassörskan-historien i form av en tes om hur Springsteen sannolikt inspirerats av Ledin för sitt val av titel på Human Touch.
Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Tangent.