Ja och nej

Gustav ger sig in i metasvängen igen och behandlar Nöjesguidens text Världarnas Krig ur senaste numret.

I det lilla inlägget om Stora Utelistan och bekräftelsebehov/kultur nämnde jag aldrig några specifika personer som hamnat på listan. Men i nuläget kan det vara relevant att nämna att hon som toppar listan är ena deltagare i det längre reportaget som låter två utelivskulturer mötas. Avenyn vs. Underground/Indie kan man beskriva författarens hållning. I Göteborg utgör deras respektive klubbar två extremer, inte bara geografiskt utan även socialt och kulturellt, heter det.  De som möts är då Anna Lundberg, nattklubbschef på Push och nyss nämnda champion av utelivet i Göteborg, samt Henrik Wallgren, ägare av Röda Sten (bland annat får man väl säga, men det som lyfts fram i sammanhanget). Detta i en gemensam utekväll där konceptet är att de tar med varandra, och reportrarna, till varsina territorier i Göteborgs uteliv.

Idén är förstås lysande. Det är alltid roligt med jämförelser mellan kulturer i de flesta mikrosammanhang – nationell kulturskillnad oerhört mycket lamare ämne – och just utgångens olika aspekter är lätt värd att ta på nåt slags allvar. Något NG verkligen varit bättre på senaste åren, eller så är det jag som vuxit upp och slutat vara så prettoanti. Givet är i alla fall ett par ställen som visar på tydliga skillnader i hur man ser på uteliv. Som följande replikväxling:

Henrik: […] För mig är det viktigt att aldrig bli cynisk och tänka ”se till att de dricker och dansar och släng sedan ut dem när klockan är tre”, utan att man hela tiden fortsätter att ge publiken något mer och inte tänker på den som en massa.
Anna: Att man sätter själ i det?
Henrik: Exakt. Det handlar ju egentligen om att man vill skapa det som man själv tycker saknas i stan. Jag kan tycka att Sverige känns väldigt ofarligt och rent. Jag går igång på ställen som Berghain i Berlin som har en massa olika bögrum och grottor och annorlunda grejer. Det är ju som att vara på en annan galax att besöka ett sånt ställe.
Anna: Sånt tänker vi också mycket på, att det ska vara mer än bara klubb. Igår hade vi till exempel Ladies Night där vi delade ut goodie-bags fulla med parfymer från Gucci och mascara och sånt. Det var jättelyckat och tjejerna blev helt galna! Ett speciellt VIP-gäng lät vi dessutom gå på salong och få hår och smink fixat innan de skjutsades till klubben i limousine. Då känner man att det händer en massa runt klubben också.

…och jag flabbar när Lundberg börjar prata om Ladies Night och goodie bags eftersom jag har större tillhörighet åt det andra hållet. Vidare flabbar jag när hon senare frågar några gäster på Kontiki som sitter på de små loften ifall det är VIP-området de sitter i. Men självklart avslutas artikeln med konstaterandet att det finns många skillnader som kanske bara är ytliga, att likheterna kan vara fler än man tror och att det finns en bunt gränslandsklubbar med Styrbord och liknande i spetsen. Jag tänker mycket på att det ofta snackas om hur Orgia blivit en samlingsplats för alla kulturer. Men det är ju inte heller hela bilden detta.

Även om det också tilläggs att skillnader kanske betonas för att få en grupptillhörighet, vilket jag också köper, så har man bara genom att göra upp en föreställning om att Avenyn versus Allting Annat är den enda dimensionen gjort det lite väl enkelt för sig. Framför allt missar man den rätt uppenbara förklaringen till sammanblandningen av Avenyn och Det Nya kring Kungsportsplatsen/Orgia. Pengarna vafan!

Indiekulturen har kommit upp sig. Inte för att det måste ha varit så jävla arbetarklass ändå förr, men jag tycker det finns en rätt given åtskillnad nu som jag inte sett förr mellan indieställe och indieställe. Notera här bred användning, på samma sätt som jag utgår ifrån ovan att man pratar Avenyn mot klabbet. Samtidigt är Avenyn förstås inte något exklusivt stekartillhåll – snarare till hälften eller mer direkt tvärtom. Det är just det som är grejen. Grovt förenklat som så: Allting ”alternativt” består av medelklass och mainstreamen  består av fattig + rik. Men nu är ju medelklassen också jävligt skiktad i sig och i utelivet skulle jag, vidare grovt, dela in i de som tjänat cash på sitt slackerliv och de som inte har det. Och det finns varsin genre av ställen för båda delar. Cash alltid utbytbart mot status förstås = gästlista/andra free-rides. Därför är det också ganska naivt när Wallgren säger att det minst prioriterade för ”hans” utgångskultur är att synas i rätt sammanhang. Det gäller bara andra regler där än för Push-besökare. Köket på Jazzhuset någon? Det är dock lika lite en hög prioritet för precis alla som det är för precis alla besökare i Lundbergs värld.

Nu ska det förstås tilläggas att platserna de går till i Wallgrens styre inte är några direkta medelklass-med-cash-ställen specifikt. Men vad gäller statusdelen är det åtminstone på många klubbar samma som gäller. Också en rätt typisk medelklassgrej med ett visst sorts statustänk. Ganska mycket det som också gör att det oavsett vad någon säger är det inte så jävla mycket öppnare för all möjlig musik på ett Annat Än Avenyn-ställe eftersom varje hak och varje subkultur har sina koder. Svennepublik har i min erfarenhet alltid varit mer chosefri, men absolut lite känsligare för ”konstiga” saker. Men allt behöver inte vara lika stenhårt identitetsskapande. Ja precis, synas i rätt sammanhang.

Det hade förstås varit en omöjlig uppgift att göra ett sånt här reportage och täcka in alla dimensioner, jag vill mest peka på ett sätt man talar om Avenyn mot klabbet i allmänhet, som jag ser som sjukt förenklat och väldigt analogt med annan indiekulturs generella underdogism som får mig att osäkra revolvern. Sen hade man ju gärna sett att de i detta reportage fått två utekvällar som material, för att kunna stanna en hel natt i en och samma kultur. Men det är förstås också svårt att göra rent praktiskt, med två antagligen sjukt upptagna försökspersoner. Undrar förresten vilka personer/stadsdelar som företräder STHLM/Malmö om deras upplagor hade motsvarande reportage.

– – –

(När du ser mig därute bjud på bärs eller nåt. Har inte cash eller nåt.)