– Jag såg en sån, jag vet inte vad det kallas men … han hade svart hår i två tofsar och neonslingor i. Och så platåskor och en rosa kort kjol över byxorna. En topp och en till topp ovanpå och så ännu en. Han han ju inte ha stått framför spegeln på morgonen och tänkt att Det här, det är riktigt snyggt. Jag tror inte att de gör det för att de tycker det är snyggt.
Ella, min vårdkollega för dagen, vill helst inte döma någon. Hon är rätt normal – eller inte normal, alltså, men vanlig – tycker hon. Det ska verkligen inte vara otillåtet att se ut som man vill men man behöver ju inte gnälla om man inte får se ut som man vill på sin arbetsplats. Det är också otäckt med de där som fastnar i chattlivet och håller på med svart magi och så. Vegan förstår hon inte hur man kan vara.
* * *
När jag kommer tillbaka från min tretimmarsrast, som jag har för att jag arbetar en delad tur, sitter Nora och Lisa, de andra två som jag ska jobba kvällen med, och lunchar. Även Ella är kvar en stund till innan hon ska sluta för dagen. Jag får den vanliga frågan om vad jag göra annars och får slentriansvara nåt om kass marknad för bibliotekarier. Ja när ska krisen vända frågar de sig.
– Bara inte Moderaterna sitter kvar så, säger Nora.
Hon får vagt medhållande hummanden och leenden. Så frågar hon Ella vad hon röstar på.
– Nä jag har nog inte bestämt det nu, svarar hon.
– Ja Sverigedemokraterna skulle jag inte rösta på i alla fall, fyller Nora snabbt i för egen del. Haha.
– Nää, Ella håller med.
En kort tystnad.
– Men, fortsätter hon, jag läste han … vad heter han, Åkesson? Ja, i Aftonbladet. Jag tycker inte den var så hemsk den artikeln. Jag håller ändå med om mycket av det han säger.
Det vaga medhållande hummandet byter snabbt riktning (eller gör det?) och betyder nu något helt annat.
– Kommer man hit så tycker jag ändå att man ska anpassa sig. Om jag flyttade utomlands skulle ju jag anpassa mig. Varför ska vi göra det, och nu ska man inte få ha skolavslutning i kyrkan, de tar bort fläsk från skolmaten helt och tjejkvällar på badet och så.
– Fast, försöker jag, det där är ju inte något som finns bara för att muslimer vill ha könsuppdelat. Det är faktiskt helt andra kvinnor som går dit också.
– Jahaa tror du det, jamen här i Kärra i alla fall, med de som anmälde badhuset…
Lisa fyller i:
– …ja, när de inte fick bada med kläder på! Så gav stadsdelen med sig. Alltså jag känner ju flera från Turkiet och så, men de jobbar ju. Men så de som inte lärt sig svenska fast de bott här i flera år.
– Min gubbe är faktiskt från Syrien men han har ändå jobb. Han ska rösta på Sverigedemokraterna, hahaha.
– Ja, det är ju de som kommer hit och bara vill ha bidrag…
– Och så ska de ha såna Shira-lagar.
Du vet ju hur skiten går. Det spelar ingen roll vem av dem som pratar längre ens. Jag orkar inte ens ta det, som vanligt. Lite motstånd allt som går, det är fortfarande människor jag ska arbeta med. De fortsätter om bidrag och ta seden dit man kommer.
När ämnet passerat och jag pustat ut några minuter säger ändå en boende som suttit i rullstol med ryggen mot – mannen med paranoia och allsköns konstigheter för sig – helt spontant:
– Det spelar ingen roll om man är gul, eller brun, eller vit. Det är samma sak. Och svenskarna då!
Följt av lite vidare mummel.
– Ja det är klart, säger Lisa, men de som går på bidrag alltså! Det gör ju du också, du får för både det här och din lägenhet av socialen.
Detta nya låga, direkt inpå det finaste jag hört på alla mina fem jävla år på arbetsplatsen. Han lever allt på bidrag han också. No shit, han är pensionär. Jag är förstås förvånad över att höra hur både han och en bunt andra boende ändå sitter på lägenheter också, som står tomma, för att det under omständigheterna är ett jävla meck att säga upp lägenheter tydligen.
Det finaste är förstås ändå inte kritik som tar och detta inte på grund av vem som sa det.
* * *
Vi sitter i soffan efter att kvällsmaten är klar och undanplockad. En stund med kaffepaus får man och på teven har jag sett till att Fridolins program om den svenska slavhandeln går. Jag har hunnit se det ostört själv en stund innan de sätter sig och vi pratar förbi teven.
– Ja det var det här Ella pratade om förut att det skulle gå! utbrister Nora när hon väl tittat lite mer uppmärksamt under en kort paus i samtalet. Sånt här stod det verkligen inte nåt om i våra historieböcker.
– Nä jag var väl borta från den lektionen, svarar Lisa, haha historia var förstås inte mitt ämne.
– Nä inte mitt heller…
Vi flyr programmet en stund till. Återigen lyckas jag oavsiktligt styra ämnet in på jobbiga marker genom att prata lite om att jag bott i Biskop, de andra får in allt det där om bilbränder snabbt som attan men tillägger ändå att där i Backa har det ju lugnat ner sig. Nora bor där nu och Lisa hängde mycket där som yngre. Hon berättar nostalgiskt om karaktärer från den tiden, killgängen och vad man följde med på. Saltis får ett litet eget kapitel – han som inte direkt körde sina egna bilar. Men det var bara att ringa honom om man ville ha snabb skjuts in till stan.
Sen kommer sekvensen i teveprogrammet om spöstraffen, med bilder på slavar med svårt ärrade ryggar. Nora ryggar tillbaka.
– Men usch vad hemskt! Att det var sådär. Hur man kunde behandla människor.
* * *
Jag ska berätta.
Att prata om rasism är fullständigt tandlöst. Du förstår, visst finns det rötter i rasismen – riktig uttalad rasism à la Linné – i botten av denna vaga rörelse. Det finns ju dessutom i hela landet och på så sätt kommer kanske teveserien på fyran ha en förtjänst. Men det är inte bara för att den främlingsfientlige själv inte ser sig så som man måste undvika att säga rasist. Det är också för att främlingsfientligheten har andra och starkare rötter. Rötter som tillåter misstro mot Sverigedemokraterna samtidigt som rädslan och föraktet för det främmande växer likförbannat. Där man känner skammen både från sig själv och det politiskt korrekta om man känner att Åkesson ändå har sina poänger, men på sin höjd reagerar med att inte rösta på SD fast man fortsätter tycka likadant. Kanske sitta i en regering och faktiskt genomföra samma politik som Ny Demokrati en gång fick mediaspö för att ha drivit.
Rasistkortet skambelägger ett parti som är extremt, men säger inget om de mörkgrå nyanserna strax innan. Att göra en programserie på teve, att starta en jävla Facebook-grupp som inte säger något annat än att VI SKA MINSANN INTE RÖSTA PÅ DEM, vilket jag redan visste om alla som gått med. Ni är en bunt likasinnade som inte når någonstans utanför, och att bara säga nej till dem och rasism är inte argument.
Ett argument är att bidrag må vara hänt, jag behöver inte ens gå in på vad som kan tänkas orsaka bidragsberoende i sin tur för att ändå säga att invandring är en god affär. Nettovinst även med stor arbetslöshet. Ett argument är att påtala att islam ingalunda har så stort inflytande som SD vill hävda – åtminstone inte över hela landet som Åkesson försöker göra det till. Det är överhuvudtaget helt orimligt att tänka sig att det skulle kunna ”ta över” svensk kultur. Löjeväckande rentav.
För det bästa argumentet är ju att det är fucking jävla skitsaker de bråkar om. Läs igen om du inte mindes, men det var inte våldtäkt eller bränder som irriterade mest. Sverigedemokraterna själva kommer förstås köra med sina värre extremer, men vanliga missnöjesröstande diskuterar hot som: Mindre fläsk på menyn, att vissa skolor beslutar att kyrkan inte är bästa plats för avslutningar, och liksom TJEJKVÄLL PÅ BADHUSET!? Tänk, någon kanske till och med vill bada i heltäckande kläder. Eller vanliga kläder kanske, som inte skiljer sig en bomullstuss från övningarna i klädsim jag hade i skolan på min tid. Vad är så skrämmande?
Fråga dem det, när diskussionen kommer. Varför är detta farligt? Det behöver inte vara så att det upphör skrämma, det som är annorlunda, men låt dem veta att det faktiskt är vad det handlar om. Rädslan för det annorlunda – där det att uppröras av en subkulturs klädsel och att en muslim frågar om den kan få annan mat när det är fläsk i skolmaten, det är nivåer av samma sak.
– – –
Fingerade namn, speglar inte ens de riktiga så bra. Jag har bara fultweakat dem.
Och. Alltså det där med badhuset i Kärra. Det var ett par kvinnor som ville få vistas i badhuset med heltäckande kläder för att få gå dit med sina barn, som förstås hade badkläder, så de fick simma. Fuck you era dumjävlar. Så heter det Sharia också, vilket en majoritet av muslimer definitivt inte vill ha i Svensk lag så var fan skulle ni hitta det engagemanget.