Om en vecka sitter jag med två inlämnade tentor, vilka är de två sista sakerna jag har att göra innan min fina tid som CSN-sponsrad är över. Jag har väl lite restgrejer på någon annan av mina gamla kurser, men no more Mr. Leva på bidrag. Beroende på hur illa jag klarar mig i övrigt förstås, det kanske blir livet på gatan och härbärge och blogga hobo life istället, men mest troligt ska jag väl lyckas hitta nåt crap job. Eller ha tur och hanka mig fråm på de små extragrejerna man har plus kanske lite bibblatimmar.
Men det här är inte menat att vara ett gnällinlägg. Det är nämligen så att även om jag är nervös för framtid, och lack på hur mycket sämre återbetalningsregler jag ska följa, måste jag vara tacksam för att ha kunnat mögla på universitet och folkis så pass länge. Jag älskar ju studentlivet, det som inte är nudel- och overallsklyschor, utan det som är regelbunden stimulans av hjärnan. Spelar ingen roll om vissa saker varit så trista så man dör, eller att det oftast varit karriärsmässigt poänglösa kurser jag läst, eller om jag inte ens varit superengagerad i redigt pluggande för det mesta. För rätt miljö och horder av tid som inte fylls av ingetjobbstress är så jävla the shit. Till och med den som jag passerat genom att glo på 10 avsnitt Family Guy eller hela säsonger Mad Men och 24. Emellanåt lyckas man skriva en långlivad blogg också, något jag fortfarande måste lite halvt nypa mig i armen för att fatta att jag inte gett upp än. Tre och ett kvarts år, och visst kommer den finnas kvar länge än oavsett min tid och försörjning. Tack stat och CSN.
One Response to Framtidsutsiker och tacklista.