Det är en utställning i farten på Världskulturmuseet. En liten subkultursrunk. Idag har det vart, imorrn (torsdag) kommer det vara – spelningar, workshops och skit. Allt under hiphop-flagg. Jag ska spela.
Rap life ’85 eller nåt.
Jag är inte så mycket hiphop egentligen. Jag skriver rim och snickrar små beats, ett element av fyra reppat på sin höjd, eftersom mina beats inte kommer till medelst DJ:ing. Ändå får jag svara på exempelvis vad hiphop betyder för mig, vad utställningen betyder för hiphop i Göteborg. Ha. Klart jag har svar som inte är korkade, jag har ju baskoll, men jag är ingen representant. Är de andra deltagande imorrn det? Kanske. Mer renläriga än jag i alla fall. Men herregud, vem tror på renlärighet? (Vissa förstås, men inte jag.) I vilket fall, jag ska köra min grej som vanligt. Det blir DJ Telefon och lite gammalt, lite nytt. Jag kör ca 18.15 fick jag veta. Så tidigt är det, bäst för dig att inte va sen.
Alla minns vi vår första clique.
– – –
On a completely annat ämne: Har du hört Jucifer? Där har vi ett av de senaste årens tydliga exempel på att popfolk börjat lyssna mer på black & döds (tvärtom har ju funnits längre). Tvära kast mellan pop, PJ Harvey, growl och grind på trummorna och mer klassiska lofi-grejer. Det är fan fett. Och franskt!
Nämnde jag att titeln på senaste skivan är L’autrichienne (Österrikiskan) och är ett konceptalbum om Marie Antoinette? Ja jävlar.
3 Responses to Hiphop don’t stop, säger de