Jag hatar propphörlurar. Med god chans är de kungen av produkter som är skräp i alla led av produktionen och alla vet att de kommer börja glappa fortare än du hinner säga mono. Vissa från dag ett och andra lite mer sneaky efter ett halvår eller så. Dyra till billiga är saken densamma, men billiga är bara att glömma egentligen. Idag hade jag den goda lyckan att par nummer två inom en vecka började glappa bort ena sidan. De första hade lagt ner lagom till jag sett skylten som gav budet att jag skulle få gå hela vägen hem från stan, de andra när jag precis köpt en sladd som gjorde dem längre eftersom de egentligen hörde till en hands-free och var för korta. Trodde såklart att det var nyinköpta delen som var paj med en gång. Som sagt, produkter som är paj från dag noll…
Gud, man blir rippad så mycket.
– – –
Det skulle ha skrivits om midsommar, det var galet, men vi har en klickenblogg nu.