Only for the money and the fame

Det skarpaste hela hiphopkulturen frambringat är utan tvekan devisen Don’t hate the player, hate the game. Det är en mer radikal inställning än man kan tro. Eftersom det ibland verkar som att hela världen består av de som har lätt att hata med en gång.

Jag gillar visserligen att hata på saker (vi kan förresten här påpeka att det är en gradskillnad vid hata och hata på, det sistnämnda är det mer lämpade om man som barn vill klaga på maten). Det är både roligt och underhållande att dräpa lite. Ja, det blir ibland för mycket, jag blir ibland elak. Men samtidigt vet jag jävligt väl att tänka efter vad det egentligen är jag har för skäl till hatandet. Och det är inte playahating.

Playahating 101 idag är inte avund på feta rims och blingbling, det är bimbohat. Det känns som varje dag jag måste läsa nån jävel klaga på Blondinbella, Kenza eller Ebba von Sydow i valfri mediaström. Det gäller allt från rent vårdslöst skrivna dum-i-huvet-svador på Metros insändarsida till skenbart seriös kritik, på ledarplats, av nåt slags allmänt fördummande av människan, med modebloggar som främsta ondskans redskap. När jag sitter på vagnen och läser sånt vill jag ofta hoppa av och kräkas lite. Men jag kan göra det här istället.

Det rör sig alltså inte om nån fan-förklaring. Jag har lika svårt för Blondie och von Sydow som the next guy, men det är inte för mer än att jag helt enkelt finner det tråkigt att läsa (den sortens) modebloggar/journalistik. Eller, i von Sydows fall måste jag förstås även tillägga att jag kräks likaledes på hur hon använt sitt inflytande till… playahating (det är ju oerhört ironiskt hur hon samtidigt som hon får bimboanklagelser själv kör med ganska mycket samma retorik i sitt förespråkande för måttlighet, avhållsamhet och annat trist och unket inför sin publik).

Det verkar vara helt omöjligt för annars bildade människor att låta bli, ens när man har vettig kritik också, att dra till med nån pik om dumhet, ytlighet eller varför inte utseende.

Check dis:

“Att jag, och förmodligen andra, vänder mig emot det ni står för, via era – här kommer det ord ni älskar mest – ”varumärken”, har inte med avund att göra. Jag ogillar värderingarna, helt enkelt. Detta, gott folk, vet von Sydow innerst inne, även om hon i ”Debatt” med sina teatraliskt himlande ögon och indignerade öppna mun såg ut som om hon svalt havsvatten i fyra minuter.”

Some dude vid namn Tobias Persson skriver på Expressens debattsida i kölvattnet av det avsnitt av SVT:s Debatt där Blondie också figurerade, och gör det oerhört tydligt precis vad jag menar. Först kritiserar man kanske värderingarna. Men sedan raljerar man på köpet om utseende, ytlighet, och inte helt sällan gör man det jävligt… ytligt.

Vidare (herregud vad Perssons text exemplifierar allt jag vill visa):

“Ni vet att många tjejer värderar nya bröst och botox mer än ett bra slutbetyg. Jag säger inte att ni med era bloggtips bär ensam skuld – långt därifrån – men ni bidrar! Ni påverkar dessa unga själar, oavsett om ni vill erkänna det för er själva eller inte! Med ert ständiga poserande i dyra plagg signalerar ni dessa värden […] Hur kan ni tro att ni inte pådyvlar tusentals osäkra tonåringar ännu mer osäkerhet med er absurt ytliga livsstil?”

Jag kan ge mig fan på att de framstående modebloggarna han menar definitivt inte ser på silikon eller botox som nåt positivt. Men playahaters har jävligt svårt att se fina skillnader. Dyra saker och plastik står i motsats. Plastik är “billigt” i den världen, hur mycket det än kostar och där sitter som sagt playahatern och playern på samma läktare och hatar motståndarn. Och bara för att man visar upp sin ytligaste sida i en blogg som ett affärskoncept (hur svårt jag än har att förstå hur det faktiskt kan fungera) betyder inte att man lever ytligt day & night.

När ingen har vett att se fina skillnader blir det också lätt sammanblandat så att bimbostämpel och horstämpel kommer tillsammans. Kalla bruden för gold digger, spela på brudighet för att få drinkar, och plötsligt påpeka hur prostitution ju är helt naturligt vafan brudar får ju shit betalt hela tiden med finmiddagar innan man får knulla etc etc etc. Ja precis. Och det enda jag ger sammanblandningen är att det funkar utmärkt för att illustrera hur det precis som med prostitution är efterfrågan vi ska ifrågasätta. Känner sig inte männen jävligt smutsiga efter att ha betalat? Don’t hate the player, hate the game. Och normerna är the pimp.

Idag hoppas jag att det billiga tricket att droppa spekulativa taggar gör att fler hittar hit. För människor måste verkligen sluta hata playern.

This entry was posted in seriöst and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Only for the money and the fame

  1. yoho says:

    nä precis, och det är ju lite Pär Ström-stil att tro att de tycker ngt som de inte gör.

  2. meph says:

    öj. var är den där länken jag skulle kolla.

  3. LSM says:

    Skitbra! Det här måste länkas till!

  4. Pingback: LSM » Gustav om playahating & när bimbon blir hora

  5. Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Blogosphere. (I don’t speak balloon.)

Comments are closed.