Pappa ringer upp på förmiddagen, jag orkar först inte hämta luren som ligger i hallen och ringer. Jag anar att det är mina föräldrar och då kommer de även ringa mobilen som är mer välvilligt placerad intill mig på nattduksbordet. Det får helt enkelt bli ett dyrare samtal för dem, jag är precis så lat. Dock känns det lite taskigt att jag hör Ako komma ut från sitt rum och precis missa att svara i tid. Varför gick jag tillbaka med telefonen timmen innan? Den låg ju också på mitt nattuksbord först. Dålig timing, men vad gör man. När min fina Castlevania-signal drar igång bredvid mig behöver jag bara sträcka ut armen. Hej pappa.
Jag fyller 27 om en dryg vecka. Mina föräldrar har, precis som jag, lite begränsad fantasi när det kommer till presenter. Därför förebrår jag dem inte för att de alltid ringer upp och ber mig önska shit. Den här gången ska jag dock vara förutseende och veta att de läser den här texten, och därför inte som i julas önska saker här i nån slags allmän bemärkelse. För det resulterade som kanske bekant (skrev jag om det?) i att jag fick två brödkavlar, och redan köpt en själv innan dess. Jo förresten. Jag ska nog outa min lista, men med brasklappen att bara föräldrar till mig får skaffa nåt av det. Eller om de synkar med syskonen lite bättre.
Det var alltså det han ville. Och fråga om hur det gick i torsdags (de må läsa bloggen, men inte lika notoriskt och ofta som kanske andra skulle läsa den). Ja du. Jag vill bara ha en synt. Men det, kära far, och mor, ska jag kanske inte bemöda er med uppdraget att skaffa. Herregud, det är ju som att önska sig vilken annan teknikpryl som helst av nån utan koll och landa i att få nåt billigt shit med allsköns nackdelar för att personen inte vet nåt. Jag vet ju inget själv ens, när det kommer till det här. Inte för att göra ett riktigt tight val i alla fall. Återkommer om vad jag verkligen skulle vilja se för grej i mitt postpaket.
Men faktum kvarstår att jag vill ha en synt. En midi-jävel, den ska vara liten, den ska vara till live-shit kopplad till datorn, och den får gärna ha inbyggt ljudkort så jag slipper skaffa ett sånt också, för jag tänker fortfarande satsa på min stationära dator till inspelning (som redan har ett ok ljudkort). Faktum kvarstår också att jag inte har nån koll utöver detta. Jag behöver därför tips. Jag har inte cash i mängder heller. Men vet du nåt? Jag såg en på Vendolin som sålde en Edirol-pryl för strax över tusen, kan det va nåt? Jag är inte kräsen, jag kan ändå inte utnyttja de fetaste funktionerna. Tänk om jag kände Synthkardinalen. Jag har ett stort antal gemensamma vänner med denne, men ingen direktkoppling. Orkar jag läsa på på egen hand? Eller ska jag chansa med det lilla jag vet?
Jag vet iofs inte om han skulle rekommendera annat än analogt och old school.
Kardinaler är väl konservativa?
2 Responses to Jag vill ha en synt farsan