När spelningar är över och man packat ihop sin shit återstår att bete sig som folk. Folk super. Det finns sprit i logen, det finns öl. Det finns ölbiljetter till baren också. Sen återstår att bete sig som folk mot folk. Det är lite svårare. Folk i allmän bemärkelse funkar utmärkt. Folk man borde se lite mer åt kan man plötsligt sluta tänka på i ansträngningen att se åt folk i just allmän bemärkelse, och även åt folk i bemärkelsen såna man just träffat och gillar att hänga med i spritlogen.
Och nu sitter man dagen efter och är hink-intill-sängen-bakis och får ångra ett och annat. Gör sin frukost (eller klockan är över fyra, så egentligen linner) bestående av pommes, och haricots verts med flott & salt på, sitter här och stirrar. Det kommer inte bli nån fredagsutgång i alla fall, det är fo sho. Undrar om jag ska skita i det hela helgen, det är ju ändå mello imorgon också. Men det är ju bra till förfest också.
Hur det gick? Jorrå. Det var sjukt hög procentandel folk jag känner där. Både bra och dåligt. Kompisar är en bra men kvoterad publik. Evil för Basutbudet också, eftersom en hel del av mina kompisar stack innan de gick på eller medan de körde. Evil för mig var att Jocke blitt sjuk nog att inte kunna spela, så jag fick låna synten och köra på’n själv. Men det funkade. De sa det var bra. Ljudet var kasst som fan på scen, men de sa det var bra utåt. Jag gjorde inga misstag jag vet om. Jag gillar låtarna själv. Så jag är nöjd. See ya next time, då har jag nog köpt en egen synt.
Ungefär såhär såg det ut.
För övrigt fick jag nåt ryck också och sjöng bästa biten av I’m a flirt i tokfalsett medan jag bytte ett spår. Varför gjorde jag det?
5 Responses to Att alltid uppfölja med en lazyday