I det här landet tycker alla som jag, men ingen får säga det

Roland PM är lite av den konservativa antifeminismens främsta intellektuella, ihop med tex Johan Lundberg och dylika. Därför är det glädjande att han i dagens SvD-krönika framstår som allt annat än intellektuell. Snarare som en direkt strömmingskt kommentarsfältherre. Här uppvisas nämligen något av den rättshaveristiske nätlurkartypens främsta motsägelse.

Å ena sidan den typ av argument om att tidsandan kommit ikapp haveristens inställning – “Det är 2011, och vi kan med största sannolikhet sortera in feminismen med frenologin och freudianismen, i kapitlet över historiska trender vars lockelse efterhand blir allt svårare att begripa.” Å andra sidan att det är kontroversiella åsikter man framför, att man är en ensam riddare av Sånt Man Inte Får Säga I Det Här Landet. Alla är med oss, OCH alla är mot oss. Där finns också den främsta likheten med rasisthaveristerna som tror att alla egentligen tycker att grisgrillar är apartheid men att man ändå inte får säga så i det här landet.

Att RPM står för andra värderingar än jag är inte någon nyhet, men det är en annan sak att han förvillat sig så här långt i både argumentation och omvärldsbild. Så avslutas det hela med en kidnappning av #prataomdet, i linje med humorgenren på Flashback. Det enda förlåtande i Roland PM:s nya bottenskraparäventyr är att tröttheten för feminism åtminstone exemplifieras av en händelse med sexism riktad mot män. Nivån är fortfarande en bit över Strömmens paranoida föreställningar om samhällets hetsjakt på män.