Rättssäkerheten revisited

Honnörsordet är ”rättssäkerhet”. Vi hörde det som första orden ur debattörens mun i vintras, män har ingen rättsäkerhet osv osv. Alltid ”rättssäkerhet” men aldrig något begrepp om begreppet.

Det är naturligtvis som vanligt när nästa fall av ”framstående man misstänkt för våldtäkt” harvas. Bernard-Henri Lévy försvarar sin vän (sic!) DSK och menar att denne inte är något monster och man får väl säga: tro fan det. Det är ju din vän du talar om, min vän. Det är inte meningen att du ska ha någon annan åsikt, monsieur BHL, precis som det just därför inte är meningen att din åsikt ska räknas i fallet (lika lite som en viss kampanj skulle räknas som inlaga i ett annat rättsfall). På så vis skiter jag fullständigt i om BHL <3 DSK (pas homo). Han har förresten också rätt om vissa människors omvända iver att offentligt ropa skyldig på en gång. Däremot är hans åsikter som principer betraktat enormt intressanta, och banala i sin patriarkala dumhet.

J’en veux, ce matin, au juge américain qui, en le livrant à la foule des chasseurs d’images qui attendaient devant le commissariat de Harlem, a fait semblant de penser qu’il était un justiciable comme un autre.

J’en veux à un système judiciaire que l’on appelle pudiquement « accusatoire » pour dire que n’importe quel quidam peut venir accuser n’importe quel autre de n’importe quel crime – ce sera à l’accusé de démontrer que l’accusation était mensongère, sans fondement.

Quoi? Jo, vad han säger här är ungefär: Jag är förbannad på att NYPD behandlar en högt uppsatt man som lika åtalbar som vem som helst. Jag är vidare förbannad på systemet att det ska vara möjligt för vem som helst att anklaga vem som helst – och upp till den anklagade att visa att det är utan grund. (EDIT: rättat lite här pga så jävla grym på franska är jag inte).

Det är förstås dubbelvikande lustigt att han inleder samma text med att konstatera att han inte kan veta vad som faktiskt hänt medan han ändå hävdar olika skäl för oskuld rätt friskt. Men det är ju bara ännu ett utslag av hans jävposition, och som sagt hans rätt att härja med så länge det är privat. Det allvarliga misstaget är att han vänder sig rakt emot demokratiska principer i sin hävdan att DSK inte alls skulle behandlas som lik andra inför lagen. Massivt frågetecken där. Det allvarliga misstaget är vidare att han tror sig förespråka rättssäkerhet genom att vara emot att en människa ska kunna anmäla en annan för brott. Varsågod för utropstecken:

Alla ni tomteluvor som ropar efter rättssäkerhet: Ifrågasätt för all del polisarbete, rättsprocess och vilken slutgiltig dom ni vill, det är aldrig orimligt ens när starka bevis finns. Det är därför vi har ett prövande. I den mån det finns förvirrade falskanklagelser önskar jag också att systemet kan urskilja dessa. Individen som anmäler en annan för brott ska däremot skyddas av precis samma rättssäkerhet som den anklagade och ska betraktas i sin fulla rätt tills domstolen säger annorlunda. Båda har rätt tills en har fel är också ett sätt att vara oskyldig fram till dom. Att bevisbördan skulle ligga enbart på den som anklagas är förstås trams.

Vågar människor inte anmäla brott har vi inte någon säkerhet alls.