Vem får flippa och hur

Jag frestas så att bara flabba åt texten av ”arga flickvännen” på SVT Debatt. Jag ska inte förneka att det var första impuls, eller att det faktiskt är roligt. Den bisarra jantelagshänvisningen liksom: ”Kan det möjligtvis vara så att man inte får vara arg i vårt land Lagom? Passar ilska inte in i den timida bilden av en svensk? Vissa tycker säkert att det är en världslig sak att bli så här över kläder. Som passionerad kvinna misstycker jag starkt.”

Det där med att tappa det offentligt är förstås lite tabu, men knappast bara i Sverige. Det är förresten inte könsbundet heller, mer än möjligen att om jag skulle flippa på samma sätt skulle det betraktas med än mer hånfullhet. Dock att det skulle vara för att det klassades som tjejutbrott även då, och exakt där har vi den egentliga analysen som ska till.

Det är ju inte för att hon flippar på nåt eller visar ilska som anstormningen av tittare och hatare uppstår, utan för att hon flippar över något som betraktas som meningslöst och brudigt. Det enda som är värre än brudiga brudar är brudiga män, men de brukar mer få stryk än bli hånade. Är det män som kritiseras på detta sätt står ju andra män för det öppna straffandet. Det är inte jante som slår tillbaka när kvinnor sticker upp, det är könsmaktsordningen. Oh yes I said it.

Trots att det verkar fabricerat av ett troll är det lite samma sak med vad som hävdades om det som försigår på Fridah Jönssons blogg. En idiot, snubbe, tar sig friheten att skriva ett facebook-mail med ”kritik” (= verbal påse bajs på trappan). Hon svarar lite kul och dräpande och bloggar det med skärmdump, varpå idioten kommer dit och hävdar att hon ljuger och egentligen svarat att det bara var för att hon är ung tjej som han kritiserar henne. Och så kommer trollstormen som ba ”OMG könskortet!!!!11″.

Men fabricerat eller ej, könskortet är ju på sin plats. För visst fan har killen kunnat tycka illa om hennes texter ändå, visst fan hittar man män han ogillar på samma sätt. Men vem är behovet starkast att sätta på plats? Den unga tjejen. Detta är naturligtvis misogyni 101, (oh yes I said that too, och låt mig säga att jag älskar när man verkligen kan använda det ordet totalbefogat och utan tvekan). Det är Ulf Lundell-brev, rakt av. Och som vanligt någon helt annan än mottagaren av brevet som kissat på sig samt saknar partner.

Problemet är ju för fan inte att man ogillar en skribent utan att M-Ä-N måste tala om detta precis varje gång. Jag har ärligt också stört mig på Jönssons Metro-krönikor ibland men det är mig så oerhört främmande att tvångsmässigt tala om detta. Det är skillnaden på mig och #urk_killar_urk. Det, och att jag också får duktigt brudiga utbrott för meningslösheter.

(Likheterna finns nog också men de får nån utomstående peka ut.)

– – –

Varför ilskan alls uppkom bör förstås ses som @tvknarkaren sammafattar det. Förmodligen samma typ av personer som hånar henne i kommentarer som från början dömt henne och andra efter utseendet. Det upphör aldrig att förvåna mig hur dessa människor häpnar för freak-outs som detta.

This entry was posted in seriöst and tagged , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Vem får flippa och hur

  1. Pingback: Twitter Trackbacks for Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Vem får flippa och hur [paparkaka.com] on Topsy.com

  2. Pingback: Den arga flickvännen – ett symptom på en problematisk generation | Kwasblogg

  3. Jack says:

    Klippet kan ju vara fejk, finns en del saker som antyder det…

    .. men om det inte är det finns det saker att uppröras över bortsett från att det skulle vara brudigt. Att hon flippar ut inför honom (mån om att ha publik) exempelvis, nästan demonstrativt. Hur hon vreden bara upphör mot slutet i klippet när hon inser att hon blivit filmad, nästan som att hon egentligen inte är särskilt arg men vet precis hur stort svängrum hon har med han som filmar. Precis samma fintertoppskänsla som en äkta manipulatör. Och manipulatörer avksyr man nästan instinktivt, inte för att de kanske alltid måste vara de mest hjärtlösa eller elaka människorna egentligen, utan för att de gör sådan enorm skada på alla som de ingår någon form av djupare relation med. Upprörda reaktioner (förhoppningsvis sprunga ur social överlevnadsinstinkt) är att vänta. Dock kommer hon i slutändan ändå undan med en rätt lindrig etikett i form av ”arga flickvännen” medan de som på, låt vara rätt ocivilerat vis, tar avstånd från hennes beteende blir ”haters”.

    Man kan säga säga vad man vill om kommentarerna, men många av dem gör kanske bara vad hon gör. Låter känslorna flöda lite fritt i form av hatiska , möjligen misogyna,kommentarer. Det ser inte snyggt ut men det visar också hur fel hon har i sin krönika om att det skulle vara hälsosamt om alla bart släppte kontrollen och lät allt komma ut i alla lägen.

  4. E says:

    Det här tycker jag är intressant. Dels för att det ÄR jävligt bekvämt för många att dra köns/fd mobboffer/osv-kortet och kallt räkna med, ibland tom kräva, ”alla älskar en underdog”-effekten.

    Detta istället för att bemöta kritik på ett sansat, vuxet sätt. Min grundinställning är att alla får ta kritik ibland och har man dessutom valt ett yrke eller ett liv i offentlighet där man har vissa fördelar får man också acceptera att en del av dealen även kan vara att man ibland stöter på människor som inte är fans. Och då ska man vara stor nog att ta det, även om det såklart är jobbigt. Så är det för alla. Ingen blir glad av neg. kritik, men vi tar åt oss av den, funderar i om det finns belägg för den och, om så är fallet och det är praktiskt möjligt, förändrar vi det som blivit kritiserat.
    Jag ser inga som helst problem med det.

    Vad jag däremot ser som ett stort jävla problem är när vuxna människor går till direkta personangrepp och samtidigt förväntar sig ngn slags respekt tb. Man har all rätt att vara kritisk till en tidnings innehåll, tom att kritisera enskilda medarbetare på en redaktion, men det är fan inte OK NÅGONSTANS/NÅGONSIN att påstå att en annan människa är värdelös! Och människor som i diskussioner/kommentarsfält/osv dessutom understår sig att dra in andra människors utseende som argument för ogillande…
    Det är i sådana situationer jag reser mig upp och går/loggar ut. Sådan bullyattityd behövs/ska fan inte bemötas!

  5. Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Hata nätet eller näthata?

Comments are closed.