Vem får flippa och hur

Jag frestas så att bara flabba åt texten av “arga flickvännen” på SVT Debatt. Jag ska inte förneka att det var första impuls, eller att det faktiskt är roligt. Den bisarra jantelagshänvisningen liksom: “Kan det möjligtvis vara så att man inte får vara arg i vårt land Lagom? Passar ilska inte in i den timida bilden av en svensk? Vissa tycker säkert att det är en världslig sak att bli så här över kläder. Som passionerad kvinna misstycker jag starkt.”

Det där med att tappa det offentligt är förstås lite tabu, men knappast bara i Sverige. Det är förresten inte könsbundet heller, mer än möjligen att om jag skulle flippa på samma sätt skulle det betraktas med än mer hånfullhet. Dock att det skulle vara för att det klassades som tjejutbrott även då, och exakt där har vi den egentliga analysen som ska till.

Det är ju inte för att hon flippar på nåt eller visar ilska som anstormningen av tittare och hatare uppstår, utan för att hon flippar över något som betraktas som meningslöst och brudigt. Det enda som är värre än brudiga brudar är brudiga män, men de brukar mer få stryk än bli hånade. Är det män som kritiseras på detta sätt står ju andra män för det öppna straffandet. Det är inte jante som slår tillbaka när kvinnor sticker upp, det är könsmaktsordningen. Oh yes I said it.

Trots att det verkar fabricerat av ett troll är det lite samma sak med vad som hävdades om det som försigår på Fridah Jönssons blogg. En idiot, snubbe, tar sig friheten att skriva ett facebook-mail med “kritik” (= verbal påse bajs på trappan). Hon svarar lite kul och dräpande och bloggar det med skärmdump, varpå idioten kommer dit och hävdar att hon ljuger och egentligen svarat att det bara var för att hon är ung tjej som han kritiserar henne. Och så kommer trollstormen som ba “OMG könskortet!!!!11”.

Men fabricerat eller ej, könskortet är ju på sin plats. För visst fan har killen kunnat tycka illa om hennes texter ändå, visst fan hittar man män han ogillar på samma sätt. Men vem är behovet starkast att sätta på plats? Den unga tjejen. Detta är naturligtvis misogyni 101, (oh yes I said that too, och låt mig säga att jag älskar när man verkligen kan använda det ordet totalbefogat och utan tvekan). Det är Ulf Lundell-brev, rakt av. Och som vanligt någon helt annan än mottagaren av brevet som kissat på sig samt saknar partner.

Problemet är ju för fan inte att man ogillar en skribent utan att M-Ä-N måste tala om detta precis varje gång. Jag har ärligt också stört mig på Jönssons Metro-krönikor ibland men det är mig så oerhört främmande att tvångsmässigt tala om detta. Det är skillnaden på mig och #urk_killar_urk. Det, och att jag också får duktigt brudiga utbrott för meningslösheter.

(Likheterna finns nog också men de får nån utomstående peka ut.)

– – –

Varför ilskan alls uppkom bör förstås ses som @tvknarkaren sammafattar det. Förmodligen samma typ av personer som hånar henne i kommentarer som från början dömt henne och andra efter utseendet. Det upphör aldrig att förvåna mig hur dessa människor häpnar för freak-outs som detta.