Att ställa upp problemet

Det slog mig att den här programledardebatten och en annan sak som dök upp idag mest av allt synliggör ett klassiskt problem med valet mellan individperspektiv och kollektivt dito. Hur man ska lyckas komma till att sluta prata om kön genom att analysera efter kön.

Det är ofrånkomligt att berörda personer i ett exempel inte kan betrakta sig själva som representant för en struktur, men det är också tyvärr ofta så att kritik fromuleras väldigt mycket som att den enskilda situationen i sig är felet. Vilket förstås spär på denna alienation inför den kollektiva analysen. I en kritik av att programledarparet återigen är äldre man/yngre kvinna är ju det viktiga just det återkommande och inte specifik utnämning.

En vidare fara med fokus på ett enskilt exempel är att man snarast riskerar bekräfta rådande normer. Säger man ”nu är en ung kvinna med för att vara snygg igen” har man också lagt ett lager till av fördomar mot personen, särskilt om det sägs innan en rimlig chans att avgöra om det är utseende eller kanske en enorm programledartalang som avgjort. Det är den klassiska fördomsfällan som ofta får en skämmas som bara fan när man ser en äldre blondsvenneman med asiatisk tjej. Man tänker först importfru och kommer sen på att man inte vet ett jävla skit om just dessa individer. Och trots att man skäms som bara fan betyder inte det att män i väst inte åker till asien för att de fått för sig att där finns lydiga fruar eller whatever.

Den här saken är tydligare i det som Malin Otterström beskriver i Dagens Media, om hur det blir svårt för en tjej som är snygg och ung att tas för mer än så. Otterström verkar gå lite väl hårda bananer på vad Anna Ardin sagt, för i citatet finns åtminstone inga tecken på att Ardin skulle bimbofiera Otterström (tvivlar på att värre utdrag finns om hon valt just detta). Faktum är att det i mina ögon är en väldigt  träffande beskrivning att bilden ser ut som fotomontagehumor som den man hittar på Hurr Durr Derp, även om jag skulle säga att det i så fall verkar vara både meningen och är ganska kul.

Bilden är fortfarande relevant i en genusspeglande kontext, jag är bergsäker på att många faktiskt tvingas spela på rådande könsroller för att komma nånvart, och det finns faktiskt gott om möjligheter att föra ett samtal om detta utan att mena eller antyda att specifika kvinnor är utseenderekryterade. Man får bara ta och passa sig lite hur man ställer upp sitt problem.

– – –

Update: Ardin har kommenterat.

– – –

Oh, glömde detta också: Dock att det finns viss tendens till privilege denying dude goes woman bland de som inte verkar inse att ett snyggt yttre och viss klasstillhörighet fortfarande hjälper jävligt mycket i en het karriär. Det gäller även män, fast i mindre utsträckning utseendet förstås (eftersom vi ens har ovanstående diskussion).