Dagens skäl att ta livet av sig

Angående talmansvalet idag vill jag verkligen kräkas på allt prat om hur SD röstar. Hur kommer de rösta? Varför? Vem råkar ha röstat som SD valde att också rösta? Vem är rasistclown i rasistcirkusen?

MEN TYP INGEN, ERA JÄVLA TARDS!

Det är som när folk på film vägrar ta emot ”smutsiga pengar”. Vem fan bryr sig? Om man inte själv aktivt stöttar jävulskapen spelar det ju ingen roll. Röster fådda genom eftergifter är naturligtvis en sak, men att smutskasta vilket block som helst för att SD röstar som dem är rent korkat.

Dagens skäl 1B till att ta livet av sig är därför de skitkonstiga höga växlarna på Åsa Linderborgs text om SD och fascism. Fanbibelsläsningen blåser upp två små meningar till skandal, trots att man kunde tycka liberalerna kunde glädjas av en vänsterperson som konstaterar att SD inte kan kallas högerparti så lättvindigt.

Nog för att det går att invända mot fascismen och kommunismen som antiteser, synnerligen underligt formulerat indeed, men hur i helvete fick tex Cwejman det till att hon romantiserar politiskt våld? Gata + slåss i samma mening räcker inte hörru. Att många höger- och /eller liberala debattörer är så jävla kåta på att ropa kommunism får väl för övrigt kallas tämligen nutidslöst där de säger historielöst. SD:s politik idag är extremism, V:s är det inte. Oavsett vad man kan tänkas hitta i bakgrunden. Ingen av dessa är några trojanska hästar, lika lite som något alliansparti är det. Listan på moderaternas historiska röstanden är lika irrelevant som vänsterns gamla k.

Så var det med det.

This entry was posted in seriöst and tagged , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Dagens skäl att ta livet av sig

  1. Cwejman says:

    Linderborg skriver:

    ”Gatorna blir en arena där man slåss om de stora värdena. På 30-talet kallades de som stod emot svartskjortorna för ”extremister”, av en indignerad samhällselit som hellre valde fascismen än demokratin. Vem har ansvar för att det inte ska hända igen?”

    Vilket jag tolkar som:

    Att det fanns vissa grupper på 30-talet som motsatte sig nazisterna. De kallades för extremister av en ”indignerad samhällselit” (läs: borgare)

    Hon måste syfta på att många liberaler och konservativa faktiskt motsatte sig det våldsamma motståndet mot fascister, nationalister och nationalsocialister på både 20 och 30-talet. I det motståndet tycker jag att de hade helt rätt, det var dock för lite och för sent.

    De ”samhällseliter” som motsatte sig vänstern på 20/30 talet gjorde det främst på grund av deras politiska metoder, rädslan för strejker och kravaller samt det politiska våldet som i huvudsak följde i sammandrabbningarna mellan ex SA och fackligt aktiva. De som kallades för extremister var i huvudsak de som befann sig på den yttersta vänsterflanken, det fanns betydligt mer motstånd mot fascismen.

    Jag läser henne måhända väl hårt, det kan jag ge dig. Men jag tycker att det är oklokt att romantisera de grupper som var minst lika benägna att ta till våld som sina motståndare. Många var extremister i sättet att se på vilka politiska metoder som var tillåtna.

  2. Det behöver förstås inte vara fel att beskriva ett politiskt våld från dåtiden som extremism, men det säger helt enkelt inte mycket om hur hon ser på saken idag. Att försvara våldsamt motstånd mot fascism är liksom inte förbehållet vänstern, precis som det inte är förbehållet högern att försvara militära aktioner i främmande diktaturer.

    Jag må inte vara Linderborgs största påhejare men det känns inte rimligt att hon skulle vara på autonoma våldsvänsterns sida. Dock kan jag göra mig skyldig till fanbibelsläsning själv när jag tycker att du påstår den saken.

Comments are closed.