Jag gillar lika men behöver olika

Idag är Panams debattartikel om slacktivism med på Expressen Sidan 4. Det är förstås en bra text i linje med mina tankar. Konstigt vore annat, det är ju min tjej som skrivit och vi är ganska lika. Jag gillar lika.

Invändningar finnes, dock. Bland annat genom Staffan Björkmans tweet om sammandraget i ingressen, vilket inte är Panams ord alltså, kom jag på en grej som man lätt glömmer när det gäller sånt här: vadå medelklass? Man får faktiskt vara en smula försiktig här.

För visst är det väl medelklass som till stor del ryggdunkarklubbar sig och står för mycket slentrianmotstånd. Det är dessutom överväldigande ofta medelklass som segregerar sig själva och kanske har mycket annat att jobba med – vilket är hur jag uppfattar poängen av Panam. Men samtidigt är det knappast en enskild medelklassgrej att sätta upp nån twibbon eller gå med i en grupp. Snarare tvärtom, det är lätt fler ur medelklassen som tvärtom är kritiska mot sånt, som jag eller Panam. I vår något mer intellektuellt betonade medelklass är detta snarare normen. En snabb genomgång bland mina vänner på Facebook pekar i alla fall på det och twitter är det mesta forumet för bashing av saken.

Det är alltså väldigt mycket samma slacktivism att bara tänka på medelklassen här. Som Ramnehill menade igår på twitter finns kanske en hel drös utanför medelklassen som också frontar sin vita olikagillar-hand och faktiskt även får ta diskussioner då. Medelklassens problem med sånt är ju främst att vi inte konfronteras med de som budskapet ska riktas till. Där också kängan. Hyckleriet kommer ju när man säger att man gillar olika men faktiskt får svårt att mena det på allvar.

This entry was posted in seriöst and tagged , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Jag gillar lika men behöver olika

  1. Pingback: Twitter Trackbacks for Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Jag gillar lika men behöver olika [paparkaka.com] on Topsy.com

  2. Staffan B says:

    Vill bara tillägga, efter lång Twitterdiskussion, att det inte riktigt håller att skylla på den redaktionella ingressen: min invändning var mot hela textens bruk av ordet medelklass, och därmed hela textens innebörd: att just denna hypotetiska medelklass borde göra nåt annat, bättre för att protestera, utan att nämna att övriga klasser gör i princip samma sak – eller inte gör. Och är detta det enda som kvarstår av texten säger den inte särskilt mycket. ”Medelklass”-vinkeln är fullständigt onödig: ordet finns bara där för att signalera något, markera var skribenten själv står i förhållande till den ”medelklass” hon själv säger sig tillhöra. Som (nästan) alltid när ordet används i kulturdebatten. Det är en blinkning till de likasinnade, de andra vänsterorienterade medelklassmänniskorna.

  3. Bara skylla på ingressen är det väl inte. Säger inte att den ljuger men jag menar ju att den betonar medelklass på ett sätt som inte artikeln gör alls. Alltså ändå missvisande. Man skulle faktiskt kunna radera de två ställen där det nämns och ändå ha kvar samma poäng.

    Alltså har du rätt i att det kanske lättvindigt tas fram för att signalera något, nödvändigt eller ej. Men oavsett hur man definierar detta olikhetsgillande ”Vi” är ju tesen att det i alla fall existerar och att ”Dom” inte motas av sådana markeringar.

    Medelklassgrejen är också en helt annan diskussion, vilket är anledningen till att jag ville skriva nåt mer om det.

  4. Staffan B says:

    Måste påpeka bara att jo, det känns lite dumt att i detalj diskutera Elins text med dig. Men det var så det föll sig.

    Eftersom de flesta av ”oss” kan sägas tillhöra denna medelklass är det ju oerhört opedagogiskt att alienera den övervägande del av målgruppen – läsarna – som inte vill ställa upp på eller inte kan begripa retoriken kring ordet ”medelklass”. Eftersom ordet ändå fortsätter att användas frekvent i kulturdebatten kan man misstänka att det används just i texter skrivna främst för de likasinnande, de andra mediemedelklassmänniskor som ställer upp på retoriken. Texter mest skrivna för att applåderas av desamma på Twitter och Facebook.

    Att rikta udden mot ”medelklassen” utan att inbegripa andra klasser är lite som att säga ”å ena sidan” men strunta i ”å andra sidan”. Ordet förlorar sin mening om det inte ställs mot någonting, och framförallt om det inte definieras med mycket mer än ”människor som har twibbons och trycker på causes på FB”.

    Säger du ”medelklass” säger jag ”definiera”: ekonomiskt? bakgrund? miljö? bostadsort? utbildning? inredning? medievanor? musiksmak? sexuell läggning? psykisk hälsa? politiska åsikter?

    Vad man får en känsla av, med de flesta som använder ordet ”medelklass” på det här sättet, är att ovanstående kriterier är mindre viktiga. Det viktiga är att kunna rikta en dos politisk/intellektuellt förakt mot, skuldbelägga, en ”dom”-grupp man slipper definiera mer än så. Lite som ”invandrare” för SD.

Comments are closed.