Vågmästarmyten

I SvD Brännpunkt huserar idag debattörer som menar:

“Att Sverigedemokraterna blir vågmästare är en valutgång som ingen önskar, vare sig höger- eller vänsterblocket. Men det är inte så enkelt som att det största blocket automatiskt kan bilda regering om detta händer. En fullt möjlig utgång är att det rödgröna blocket blir störst, men att alliansen ändå sitter kvar vid makten på grund av stöd från SD.”

Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg vill ha raka svar från Reinfeldt: om de rödgröna blir störst men SD:s stöd kan ge fortsatt Alliansstyre – kommer han säga nej?

Det är som landet ligger just nu en fullkomligt idiotisk fråga, och jag är verkligen dödstrött på detta trams. För det första var Fredrik Reinfeldt verkligen inte nådig i SVT:s utfrågning häromdagen, med en riktigt fräck egna medicin-vinkel om att ingen som älskar Sverige kan rösta på SD. Det är tydligt att han markerar ett avstånd mellan SD och riktiga partier som inte är antiintellektuella populister. För det andra är det en bluff att vågmästarrollen automatiskt uppstår bara för att ingen har egen majoritet. Minoritetsregering har skett förr, och om inte det blir så finns alltid andra partier att samarbeta med.

Men viktigast: det är direkt löjligt att skrämmas av hur SD “alltid stött de borgerliga partierna i avgörande blockskiljande omröstningar” där de har kommunmandat, och än mer löjligt att göra det till Alliansens problem. Alliansen ska man ge fan att rösta på för en bunt andra skäl, men att några idioter tycker och röstar som dem i olika frågor är en annan femma. Vet du hur många idioter det finns som gillar samma saker som du?

Om Alliansen fortsätter regera trots att de rödgröna är fler så kommer detta bli genom minoritetsregering, och detta först efter ett jävla jidder och omröstande. För några statsråd kan SD glömma att få.