Goda trollformler/Simple math

I viss likhet med backandet om köttets klimatpåverkan har ”avslöjandet” att Ekots undersökning om sexuella trakasserier inom var rätt glest underbyggd gett en bisarr vändning i diskursen. Gamla olika frukter hålls inte isär nu igen.

Att en undersökning inte håller vetenskapliga mått eller whatever blir liksom till att den inte har betydelse alls, bara var propaganda eller att alla följdfrågor som ställts är meningslösa och lakejbeteende. Oerhört tröttsamt och korkat. Okritiskt var det naturligtvis att harva procentandelarna i övriga media då det knappast var en hemlighet att ca hälften av de som fått enkäten inte svarat, men det innebär samtidigt att alla anklagelser om lögnaktig propaganda görs ner eftersom inget faktiskt hemlighållts. Det är alltså inget nytt som avslöjats, utan helt öppna redovisningar har kritiserats.

Faktiskt helt oavsett undersökningens kvalitet kan man också kalla det för en synnerligen lyckad trollning med tanke på alla de fullkomligt vanvettiga försvar som trängda män hävt ur sig. Sexuell makt-teori, latinska temperament och skit. Att avfärda saken som krav på en könlöshet i teatern är inte att erkänna sig själv direkt skyldig, men det är definitivt ett uttalande som tyder på en kultur som inte bara finns utan också anses önskvärd av många. Jag anser att det är ett problem, det finns garanterat de som inte tycker det, men att den finns är otvetydigt och den saken har Ekot provocerat fram.

En lite för stor cirkus fokuserad på siffror var alltså synd, och det är rätt gulligt hur många redaktioner börjar skylla på varandra (DN verkar få mest skit så de skyller på Ekot), men man ska inte låtsas om att fördjupade frågeställningar, vidare gräv och berättelser och de faktiskt rent slumpartat synkade publiceringar på ämnet var del i nåt omotiverat drev. Precis som man inte kan låtsas om att problemet inte existerar eller faktiskt är större i teaterns typ av sektor än nån annanstans. Justera siffrorna på värsta sätt – så att alla uteblivna svar är från såna som aldrig trakasserats. Får vi frid och fröjd till resultat då?

Var fjärde alltså, jag vet inte, är det ok?

Och spelar statistik nån roll när folk ändå är beredda att försvara trakasserier?

– – –

Läs också Vanja Hermele och Karin Olsson plz, de hann visst först.