Utan siffror – sexuella trakasserier explained

Så jag gjorde en liten hobbymatte sist angående mängden icke-svar i Ekots undersökning. Det lät visst som att jag tyckte public service ska hålla på att halvljuga bara man styr upp lite debatt. Nä nä. Debatten var inte det viktiga, Ekot var inte det viktiga. Det kan säkert vara så att undersökningens uppblåsning skadat debatten. Men ärligt tror jag inte att stenhårda siffor gjort nån skillnad eftersom folk inte verkar veta vad sexuella trakasserier är. Så vi går på kärnan.

Jag skiter i siffror. Jag är intresserad av attityder.

Om jag på random lyfter en fråga om sexuella trakasserier i låt säga nåt slags krogsamtal med vänner – och nån av dessa vänner börjar prata i stil med att man väl måste få ragga/ta det som en komplimang/vill vi ha en könlös teater. Om det både är utan stöd jag väckt frågan, och till och med om ingen nånsin blivit trakasserad förr, skulle denna attityd ändå vara ett problem eftersom den i sig är vad som leder till trakasserier. Den som säger att Jag har ingen koll på gränser och tycker inte jag behöver nån heller. Låt mig säga att jag haft den där konversationen och hört de där grejerna många gånger.

En stalker som bryter sig in hos kändisen tycker kanske bara att han raggat lite. Nu jämför jag dig småtafsare med psykfall, men det är faktiskt samma sak i olika grad. Det icke upphörande beteendet trots protest eller uteblivet gensvar – illusionen att man bara visar sitt intresse. Eller bara skämtar lite. Bästa jämförelsen jag kan dra fram är att jämföra sexuella trakasserier med mobbing. Fan Jonte, vi skämtar ju bara lite, ta det inte så hårt! And so on and so forth under fyra år, varje dag i skolan. Mobbarn fattar inte att han mobbar, sextrackarn fattar inte att hon trackar. För allt räknas är det värsta man kan tänka sig.

Det krävs en hand på fittan och hot om våldtäkt för att det ska vara sexuella trakasserier lika lite som det krävs en toalettdoppning eller ren misshandel för att det ska vara mobbing. Visat intresse, BAH! Om ni fryser ut Sandra på din arbetsplats för att hon helt enkelt är för ful att se på till skillnad från de andra hetbrudarna, då är det också sexuella trakasserier. Negativt eller positivt bedömd för sin nivå av attraktivitet i ett arbete som har jack shit med det att göra – där har du det. Förföljelse utan att ta ett nej eller frånvaro av respons – där med.

Det här är vad teateraporna inte förstår i sina jävla eldiga konstnärssjälar. Egofreaks som inte kan skilja på mitt och ditt. Jag kan ärligt säga att jag låter de där illusionerna passera till en rätt stor del. Teatern, konsten, whateva – gränsdragningar kan nog vara svårare av arbetets art. Men frågan är ju hur alla dessa inkännande konstnärer ändå kan ta sig rätten att vara kassa på andras gensvar… Lena Endre har i alla fall all rätt att dra en nakenscen och försvara den för naket är inte vad det handlar om, en odramatisk nakenhet möjlig även för kvinnor är tvärtom oerhört önskvärt. Att basera all kritik på sånt är fan mer kontraproduktivt än nån manipulerad statistik. Hennes personliga erfarenhet av noll trakasserier är dock lika lite bevis som en skev undersökning från Ekot (hon har nog inte menat det som bevis men andra tar det så).

Krogtafs är en annan femma. Det är bara vanliga idioter in action, inkänning har ingen betydelse om man klämmer först och (högst eventuellt) frågar sen. Att däremot vissla eller för whatever hojta beröm om okändas utseende är inget jag skulle haft problem med om världen sett annorlunda ut. Men kan vi kanske enas om att ett tallande utan att minsta kommunikation funnits före är ett solklart fall? Du kommer aldrig – jag upprepar: ALDRIG – få ett ragg på det sättet.

Notera jämställdheten. Det här är inte könsbestämt – och i många fall tror jag kvinnor skulle ha mycket svårare att känna gränser eftersom de måste tänka mer på sina egna än andras. Samtidigt är nog de flesta män också utan den jobbiga känslan av trakasseri även om man blir generad. Men det kunde lika gärna vara unge snygge sjuksköterskan Jacob som bara inte fattar hur mycket de äldre undersköterskorna svansar för honom på mitt vårdjobb – och hur de pratar efteråt. Eller jag själv, som verkligen borde hållt käft på jobbet om hur jag är redaktör för en bok med typ porr.

– – –

Detta inläggs btw: Teaterförbundet har två hållningar kan man säga. Officiell hållning, och så IDIOTEN till vice ordförande som tror det är en nyliberal konspiration alltihop. Den var i alla fall ny till skillnad från det gamla feminazism-tugget.

Update: Det är väldigt relevant att läsa Panams ETC-krönika just nu.