Första deltävling, första besvikelse

Jag får ändå bocka och buga för Salem Al Fakir. När jag fått höra hela låten och fått bevisat att den gör sig lika bra live, nästan, fanns ingen surhet alls över att min favorit inte blev finalisten. Det enda som fattades var lite bättre mix (de fina response-syntstråkarna i refrängen försvann nästan) och framför allt en bättre scenshow. Sparsmakat är inte så jävla kul. Den saken kan vi dock ändra till en eventuell helseger, andra bidrag har lyxats på den fronten förr när det väl är the big ESC.

Att min favorit inte gick vidare nånstans är dock fortfarande skäl till surhet. You’re making me hot-hot-hot var ju faktiskt fördjävla bra även som helhet, började med grym kickstart och showen var tight. Att vägsaltsjävlarna gick vidare till andra chansen istället är ingenting annat än skandal. Sämre än jag någonsin kunnat tänka mig och ett skämt hur bandet skulle upp med alla instrument utan att låten ens innehöll dem. Att Ola och Jessica Andersson gick vidare var dock ok – även om Ola sjöng så in i helvete fult, showen var lamare än både “Pain, No Salvation” och Salem Al Fakir. Den är liksom inte pinsam i alla fall och jag fattar att han är poppis.

Mest lulz stog förstås Frispråkarn för. Försöka vara hiphop-äkta i Mello är vanvettigt. Namedroppa Ghostface och se hård ut vad i helvete. De som eventuellt kunnat uppskatta det skyr festivalen som pesten ändå. För varje gång jag hörde låttiteln i refrängen sjönk respekten och känslan av kontaktannons ökades i samma takt. Och så, förstås:

@GrovtInitiativ: OMG epic RT @SVTMello: Håkan som Frispråkarn heter berättade att rapen är en anledning till att han blev singel. #mel2010

Du fattar ju. Så dåligt är hans flow. Men det ska vara lite lulz i varje deltävling så inga sura miner här inte. Snarast skratta hela vägen hem från jobbet trots att jag därför inte ens hörde låten förrän idag och bara sett allas dissar på Twitter om att han såg ut som en Siba-försäljare när jag satt på bussen. Beatet var dock rätt schysst men inget man drabbas av.

Näst mest lulz stod Anders Ekborgs frisyr för. Det såg helt ärligt ut som att han hade en jättespindel på huvudet med de hårtestarna som hängde fram i pannan. Alla måste verkligen se det klippet. Låten var dock inte så dålig som jag befarat. Låter fortfarande som något Azerbajdzjan skulle skicka dock, och för sånt ska man fanimej ha heaven & hell-shower.

Jag kommer hursom spela både Pritchard och Jenny Silvers A Place To Stay i lurarna i sommar. Silver hamnade fel i sammanhanget men den var faktiskt bra som soft loungelåt. Den svindyra silverhandsken hon hade på sig var också jävligt grym. Taskigt att hon kom allra sist, men det stoppar nog inte låten från lite airtime i vår.

All in all ganska mycket mjukstart. Dolphan var bra på show men sådär på presentation, Meltzer var lame och Måns to tha Z var ändå lite gullemysig. Teckningarna på deltagare och sånt runtomkring i varje presentation var rolig och smart – framför allt Salem Al Fakir som Karl-Bertil Johnsson (SJUKT LIKT till och med på rösten). Bäst av allt på hela jävla skiten var dock inledningsnumret med Mello-giganternas framförande av Holding Out For A Hero, en favoritlåt sen länge.

Sist, to my tweeps:

#mel2010 slösar tecken och är jobbig i mobilen. #mello eller #mel10 för fan.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Första deltävling, första besvikelse

  1. intro says:

    Håller inte alls med om att Road Salt var ett skämt. Låten minns jag knappt, men scenografin var ju grym! Kändes nästan lite TTA!

  2. Hela Mello är ju TTA med tanke på låtsasspelandet på instrument i vanliga fall. Detta är väl TTA 2.0 då.

  3. Hanna J says:

    Ååååh! Thrilled över Mellorecaps.

Comments are closed.