Jag får fan krupp på uppföljningen i dagens DN (hittar inte på nätet) där Arne Ruth får frågan varför han inte ”ingrep” mot Stig Larssons utspel. Han svarar ganska intressant, men bara att frågan ställs: ännu mer bortslarv av poäng. Alltså jag kan ju inte gå omkring och svära på att vare sig DN eller Beckman från början velat säga det jag tyckte var viktigast, men jag tar mig ändå rätten att bli besviken på att de fastnar i det enskilda fallet. För att inte tala om i nån form av förväntad ridderlighet från chefer och kollegor, som naturligtvis kunnat uppskattas så länge man skiter i könet på alla inblandade men nu bara blir trött och öppet mål för alla som slår ifrån sig att det skulle ligga någon sexism i saken.
”Men det intressanta är ju att hon skrev att ingen kom till hennes försvar. Vilken manlig kritiker hade kunnat skriva det? Är det meningen att vi ska tycka synd om henne för att hon inte är witty och snabb i repliken?” skriver Kalle i en kommentar på tidigare inlägg. Fram till uppföljningen idag hade jag kunnat svara att det inte handlar om män till undsättning för kvinnor, men det är tyvärr svårare nu. Beckman menade det nog inte, jag tycker det var mindre fokus på avsaknad av försvar än det var på att inte en käft verkade så mycket som bekräfta en dålig stämning. Om jag oavsett kön pratar om att pissa dig i munnen borde omgivningen byta ansiktsfärg tycker man.
Jag är precis som Kalle också övertygad om att Larsson varit lika förbannad på en man och lika gärna kunnat säga nåt om brutna fingrar. Att pissa i munnen inte är fritt från sexuella tolkningar tycker jag dock är ganska uppenbart, men könet på Beckman är inte det relevanta när det kommer till den sexistiska aspekten utan bara att män är de som behandlas som Larsson – med respekt även när de förbrukat den. Kom ihåg att han inledde med att föreläsa inför alla hur kass DN blivit på publik – med rätten tagen inte från annat än att han var den store Stig Larsson. Kvinnor med samma arrogans finns, tro inget annat, men mottagandet är inte detsamma.
Ingripa schmingripa. Och det är inte ältandet av tio år gamla oförrätter (minns att Larsson själv hade ett halvår på sig att komma över Beckmans ”sågning”) utan bara ännu ett exempel i raden på personer som får carte blanche till dryghet för att de råkar vara bra på sitt kreativa yrke.
2 Responses to Harva genikvarnen