Kort vidare uppföljning x2

Detta ämne med sociala fobier etc kommer förstås aldrig ta slut, det är alldeles för intressant både för mig och tydligen för andra.  Här är ett par grejer till lite kort bara. Signaturen Lurker säger i förstainlägget (som fortfarande lockar kommentarer, yay):

Och för att delta i diskussionen, jag är riktigt social med rätt bra självförtroende i verkliga livet men det är här på internet och i bloggarna som jag aldrig vågar skriva något! Har kasst internet-självförtroende, vill kunna se/höra och få feedback från personen jag pratar med… :/

Min spontana reaktion är att det låter konstigt, men sedan kommer jag på att det låter ganska mycket som något jag tänkt vad gäller just telefonskräcken. Den verkar ju vara minsta gemensamma nämnare för alla nivåer på fobiskalan och det slog mig häromdagen vad som kan vara en möjlig förklaring till det.

När man pratar i telefon är en stor del av kommunikationen bortskalad – det finns ignen möjlighet att visa eller se kroppspråket och bland annat därför är risken för missförstånd mycket högre. Det är också mer obekvämt med tystnad, den känns verkligen längre när man inte kan läsa varandras övriga signaler samtidigt (detsamma känns verkligen i radio, tre sekunders tystnad från en programledare eller intervjuad person känns verkligen påtaglig). För mig kompenserar det verkligen att sådant inte heller finns vad gäller internets att man själv blir anonymiserad i högre grad – men det är ju verkligen inte helt givet utan bara någon som jag känner personligen.

Igår skrev jag också om en relation till självbildsdiskussionen som kördes rätt hårt i början av året bland mina bloggpeeps. När jag letade ett bra inlägg att gå vidare till där återfann jag också det Isobel skrev som jag redan då tyckte var oerhört träffande, som nu också känns väldigt relevant i frågan om att ha kontroll/koll eller inte.

Om någon skulle säga att jag var dum i huvudet skulle jag se det som ett tecken på att vederbörande var dum i huvudet och rycka på axlarna, om någon skulle säga att jag var ful och tjock skulle jag se det som sanningar och bli ledsen.

Jämfört med det jag menade, att det inte är något problem om jag kan en situation tilltäckligt bra och känner till alla gränser, är då intelligensen det jag inte behöver tvivla på, medan fulhet och tjockhet är det som är utanför min kontroll. Jag älskar ju t.ex. hatkommentarer, flabbar åt dem och vill ha fler – så länge de bara ger sig på sånt jag är trygg med, men när jag kritiseras för något jag redan är osäker på tar jag åt mig som fan. Det är inte så konstigt heller att Isobel ger just detta exempel, dels eftersom det verkar vara det allmänna spåret som Vi Med Självbildsproblem(TM) odlat efter en ungdom där egenskapen vi inte har värderats högre, men mest eftersom snygghet definitivt är mer beroende av bekräftelse utifrån än vad ens intellekt är. Med betoning förstås på mer, inget är oberoende av påverkan utifrån.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Kort vidare uppföljning x2

  1. A says:

    TackTackTack för att du tar upp detta.

    Känner precis som kommentatorn du citerade.

  2. Jack says:

    Måste bara säga att blygness for drygnes-inlägget med påföljande kommentarer har varit otroligt givande läsning. Strålande. Och alla bidrag, vittnesmål och berättelser som folk delat med sig av i kommentatorsfältet till det inlägget, det är ju för vackert.

    Du skrev om din nästan plågsamt starka förmåga att känna med andra och hur det kan vara hämmande (att ständigt oroa sig för vad andra tycker). I kommentarerna skrev Anna:

    ”Ibland tror jag att jag har en nästan sjuklig empati och ett konsekvenstänkande som löper amok”

    Jag försöker tänka att det kanske inte alltid är en så negativ egenskap egentligen. Jag uppskattar det draget hos folk, att ha (en lätt överdriven) förmåga att se andras behov å faktorera in deras åsikter (och tankar å känslor) i hur man själv väljer att vara å bete sig är bara dåligt om det är enormt hämmande för en själv. De där lätt överkänsliga känselspröten kan verkligen paja effektivitet i vad man gör å tänker, samtidigt är det en så charmig egenskap att jag hoppas att folk verkligen inte försöker göra sig av med/förneka/dölja denna egenskap,förbannelse, talang eller vad man nu vill kalla det (jag har själv försäkt klippa ner mina känselspröt och det med viss framgång och det ångrar jag). Jag har ingen aning om hur man ska förhålla sig till de problematiska aspekterna av det överempatiska men jag vet att jag är lite avundsjuk på min syster som i princip avlider en smula när hon kollar på the Office (eng. version såklart). Jag tycker också att det är jobbigt att se men inte på den där högröda-kinder nivå som vissa upplever. Och jag önskar lite grann att jag kunde reagera så starkt…

    Okej , det var lite tankar, men essensen är ändå att blygness-inlägget var ett fint startskott för något intressant.

  3. k-tron says:

    spännande, ”kasst internet-självförtroende”, lite som min integritetsnoja. hänger helt klart ihop med bristen på feedback nu när jag tänker närmre på det.

Comments are closed.