Jag hade ju redan fattat det, men Hillebarden förtydligar själv i SvD att främsta skäl till sitt snack om våldtäktslagen och begreppet är att det är omöjligt att bevisa en våldtäkt utan våld. Det är alltså ingen idé att ha en sån lag för det går inte att veta något om uppsåt eller upplevelse hos någon part. Jag förstår svårigheten, som jag också sagt.
Men samtidigt läser jag om svartsjukedramat i Stureby där flickvännen till mördaren sitter åtalad för anstiftan till mord och allting kretsar kring just hennes uppsåt och hur mycket allvar hon egentligen menade med sina SMS om att horan måste dö. Jaså där gick det bra att tala om uppsåt och hålla på att gräva i någons huvud efter tillförlitliga uppgifter.
Det finns uppenbara problem med ett grävande i uppsåt, helt klart. Precis som det finns uppenbara problem att styrka att ett nej uttalades som också betydde nej. Men bara ett av problemen debatteras alls. What’s up wit dat Hillegren?
Pingback: kvällstristess « viktigheter