Nämen titta han kommenterar Hillegren!

Oväntat.

Jag missade förstås hela skiten och satt först i söndags och ba “Ööh Panam har du hört vad den där kammaråklagaren sa?” “Eh ja hela Twitter kokade ju i helgen.” Oops. Men så är det ibland. Det ger mig tack och lov lite skäl att strunta i det uppenbara och skriva ihop nåt ilsket, eftersom alla andra redan hunnit med det. Ja och en JO-anmälning också. Dessutom har lite andra grejer att ta avstamp i dykt upp. Främst tänker jag på Åsiktstorpeden Kazarnowicz men också på Anna Svensson, som båda sågar personen och de helt vanvettiga formuleringarna men slänger in lite frågor angående våldtäktsbegreppet/juridiken.

Denna då: Är det, vare sig juridiskt eller språkligt, att urvattna våldtäktsbegreppet att låt säga använda dagens lagstiftning? Eller ännu bredare? Nä det tycker inte jag. Jag tycker det är bomben med en bred definition, och egentligen tycker jag mycket argumentation mot den lika gärna kan användas tvärtom. Detta delvis för att det finns oundvikliga skäl till problem vad gäller det juridiska. Det är sant att det finns en risk för godtycklighet i tillämpningen av en bred definition, men om nu inte ord som står mot ord är bevisning nog borde inte det vara något särskilt stort problem.

Som jag varit inne på tidigare* är det ju väldigt tydligt hur våldtäkten förutom fördomar om gärningsman & offer också slaviskt följer den populära definitionen av vad sex är. Detta tillsammans gör att det i någons huvud när den hör ordet våldtäkt ploppar upp en bild av buskvåldtäkt (eller bubblaren date rape), oftast med skrik eller apati och alltid med penetration. Men varför skulle denna bild få leva kvar? Varför skulle vi inte med alla medel ifrågasätta den?

Jag tror på gradskillnader. Jag tror på förekomst av gränsfall och förmildrande omständigheter och olika sorters våldtäkter och allt sånt. Men jag ser inte hur det skulle vara urvattnande att ändå använda samma term, inte minst för att vad som är värsta övergreppet kan vara svårt att skriva principer om när en upplevelse kan skilja sig så mycekt från den andra. Vad gäller juridiken är det väl bara att sätta olika straffsatser om man vill göra skillnad. Som sagt: för rättsäkerheten har jag svårt att se hur definitionen skulle vara till problem.

Allt som inte är ok, allt som till och med är jävligt illa, behöver heller inte vara fall för domstolen. Inte som viktigaste faktor åtminstone, framför allt för att det är så jävla svårt att döma i t.ex. de fallen som Hillegren skulle vilja exkludera helt från övergreppsstatus. Det är aldrig viktigare med fler fällande domar än det är med färre övergrepp – det är attityder som ska ändras. Det är därför det är viktigt att tro på den som anmäler redan från början och det är förstås också därför Hillegrens uttalanden är så oerhört vidriga. Han tror att han menar endast juridiken, men det är så uppenbart att han aldrig skulle åtala ens om det kunde bevisas till hundra procent när en gift kvinna inte velat ligga med sin man.  Jag kallar gentlemannareglerna en del av själva grunden till våldtäkters existens så länge gentlemännen har tolkningsföreträde och får avgöra vem som är tillgänglig eller inte.

– – –

* Palla leta & länka – men jag har skrivit asmycket om våldtäkt och du hittar det mesta om du klickar taggen “våldtäkt” nedanför.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged , . Bookmark the permalink.

8 Responses to Nämen titta han kommenterar Hillegren!

  1. Pingback: opassande » Blog Archive » “Blir hon arg över våldtäkter gillar hon nog inte sex”

  2. Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Hillebardens skygglappar.

  3. christina says:

    klart att det är svårt när det står ord mot ord, men varför det skulle vara ett skäl att ta bort en lag är ju helt absurdt. om jag blir rånad ensam på en enslig väg och det bara var jag och förövaren på plats och jag fick ett vapen riktat mot mig, inte fan skulle jag tveka att anmäla trots att det skulle bli en “ord mot ord-situation”? det är liksom så jävla uppfuckat att inte ens vilja erkänna att våldtäkt är våldtäkt oavsett bevisgrad. bra skrivet som vanligt, du är grym!

  4. Magnus says:

    En rättslig anklagelse som kan ge flera års fängelse, ett totalförstört rykte och en kvaddad framtid kan inte byggas enbart på något som definiers som “en känsloupplevelse” hos den ena parten, särskilt inte när det är en upplevelse om vi bara kan möta återberättad (indirekt alltså) av personen själv, ofta lång tid efteråt. Det är mysticism ifråga om lagarna, och det kan vi inte ha. Det kan man säga utan att grunda det i sympati för någon viss våltäktsman eller manlig buffel: ett lagrum som ska gå att använda måste vara mer stringent än så, det betyder inte att det behöver vara en rent kroppslig/forensisk definition (“så och så myckte pentration och blod mot offrets utsagda vilja”), men den MÅSTE gå att faktiskt *pröva* och diskutera i domstol, inte bara “nu litar vi på den här människan om uppenbart mår så dåligt”

    Jag känner noll sympati för JHillegren som person, frågan är om han ens är fullt klar över hur lagarna ser ut idag eller bara skarvar för att stärka sin ståndpunkt. Hans uttalanden var sexitiska och tjejer bemöts ibland sexistiskt inför rätta i sexbrottsmål (ibland är det åt andra hållet) – visst, men det betyder inte att det han sade är det givna uttrycket för rättvisan i Sverige idag.

    Han kör sin egen grej, men just denna sammnsmältning av Hillegren och en vag bild av hur det står till i domstolarna får ge en ursäkt för ett drev som slänger ut rättssäkerheten genom fönstret. Sanna Rayman sade det briljant i Svenskan: så fort man faktiskt tänker tanken att ens egen son, make, bror eller vän kan hamna inför rätta på en anklagelse som man vet är falsk så blir det här kravet på att döma fler till varje pris mycket mindre rimligt. De flesta som varit med och hojtat den senaste veckan har säkert inte ens tänkt tanken, än mindre att det skulle kunna vara de själva som anklagades. Kvinnor blir ju i princip aldrig anklagade för våldtäkt, och när det gäller ens barn tänker väl de flesta “jag kommer i alla fall att uppfostra min son så att han aldrig riskerar att hamna i dåligheter, det är bara sluskar som åker dit…” Vad ska man säga? Patetiskt.

  5. jag trodde jag var tydlig med att inte vilja ha svag bevisning som tillräcklig. vad ryktet beträffar är det inte rättsapparatens sak att ta hänsyn till, det är ett problem som har med våra föreställningar om våldtäkt att göra och de är … fucked. jag jobbar på det.

    jag tycker det är ett rätt puckat känsloargument att bara hänvisa till “om jag hade en son/make/bror”. vad skiljer det från att säga “men om din dotter/fru/syster våldtogs”?

    i vilket fall. det kommer mer vad gäller olika sitsar för olika kön. håll koll.

  6. Magnus says:

    Nej, mitt inlägg var inte en gensaga till just din argument för/emot ang Hillegren, det gällde mera hur drevet har sett ut som helhet (du skrev ju att du stått halvt utanför från början…) Du kanske inte håller med om att det är ett drev, men det är det, och på många håll (t ex hos Isobel och Helena Bergman) skiter man uttalat i behovet av stark bevisning utan säger bara “men så rsespektera våldtagna tjejer då, tror du att de ljuger? det är massor av mina polare som blivit upptryckta mot väggen och våldtagna” Om det ska vara någon poäng med rättegångar, menar jag, så ska det till tydliga definirtioner på vad det är man dömer för. Ingen ska dömas för, i princip, att motparten kommunicerar “efteråt, då gillade jag inte tanken på att vi hade haft sex den natten och när jag tänkte efter tyckte jag hsns ton varit brutal också…” (ingen övrig bevisning och inga andra tydliga händelser) Hur mycket hon än ärligt känner så. Sorry.

    Jag tillät mig att ta upp vinklarna i hela debatten eftersom ditt inlägg hade den ingången – metadebatt, du vet – och det kändes halvgånget för mig. Du tycker kanske den vinkeln är ruttet legalistisk? Fine, men jag är inte ens jurist, om än politiskt intresserad.

    En del av diskusionen känns lika blint känslomäsig som reaktionerna i USA på att den här libyern släpptes igår när han är dödligt sjuk och det dessutom är mycket möjligt att han åkte in på kass bevisning (mannnen som pekade ut honom som den som köpt kläder av ett visst slag hade sett ett foto av just al-Meghrabi i en tidningsartikel om Lockerbiedpaningen tidigare). Många amerikaner säger nu att killen skulle ha suttit inne i tiotusen år, dömt är dömt (ofelbart enligt dem). Jag kan förstå deras känslor, särskilt när de får se hur man ställer till med gatufest i Libyen, men deras resonemang håller inte. Och rättvisan måste grundas på tankar och kritisk bedömning, inte bara på känslor.

  7. Nej nej, jag anade att du inte vände dig direkt mot mig. Bara en safetygrej och uppskattar kommentaren.

    Jag tycker inte isobel eller helena bergman har riktigt tonen av drev. det är givet upprört i första hand, men faktiskt inte irrelevant kritik där heller. Däremot håller jag med om att väldigt många reagerat utan att tänka ordentligt vare sig före eller efter. som så ofta i frågan. Det var ju det enda hillegren var spot on på – att det är så känsligt att många letar missförstånd. Det hjälper dock inte honom i fråga om argumentation.

    Vad gäller att visa respekt för våldtagna tjejer anser jag att det är viktigt att ha inställningen att tro på någon som anmäler precis som man har för alla andra ostigmatiserade brottsfall. Bevisningen sedan är en annan fråga.

  8. Pingback: Onsdagsbeef: En gentleman skryter aldrig om sina våldtäkter | Pillow Talk | Nyheter24

Comments are closed.