Nämen titta han kommenterar Hillegren!

Oväntat.

Jag missade förstås hela skiten och satt först i söndags och ba ”Ööh Panam har du hört vad den där kammaråklagaren sa?” ”Eh ja hela Twitter kokade ju i helgen.” Oops. Men så är det ibland. Det ger mig tack och lov lite skäl att strunta i det uppenbara och skriva ihop nåt ilsket, eftersom alla andra redan hunnit med det. Ja och en JO-anmälning också. Dessutom har lite andra grejer att ta avstamp i dykt upp. Främst tänker jag på Åsiktstorpeden Kazarnowicz men också på Anna Svensson, som båda sågar personen och de helt vanvettiga formuleringarna men slänger in lite frågor angående våldtäktsbegreppet/juridiken.

Denna då: Är det, vare sig juridiskt eller språkligt, att urvattna våldtäktsbegreppet att låt säga använda dagens lagstiftning? Eller ännu bredare? Nä det tycker inte jag. Jag tycker det är bomben med en bred definition, och egentligen tycker jag mycket argumentation mot den lika gärna kan användas tvärtom. Detta delvis för att det finns oundvikliga skäl till problem vad gäller det juridiska. Det är sant att det finns en risk för godtycklighet i tillämpningen av en bred definition, men om nu inte ord som står mot ord är bevisning nog borde inte det vara något särskilt stort problem.

Som jag varit inne på tidigare* är det ju väldigt tydligt hur våldtäkten förutom fördomar om gärningsman & offer också slaviskt följer den populära definitionen av vad sex är. Detta tillsammans gör att det i någons huvud när den hör ordet våldtäkt ploppar upp en bild av buskvåldtäkt (eller bubblaren date rape), oftast med skrik eller apati och alltid med penetration. Men varför skulle denna bild få leva kvar? Varför skulle vi inte med alla medel ifrågasätta den?

Jag tror på gradskillnader. Jag tror på förekomst av gränsfall och förmildrande omständigheter och olika sorters våldtäkter och allt sånt. Men jag ser inte hur det skulle vara urvattnande att ändå använda samma term, inte minst för att vad som är värsta övergreppet kan vara svårt att skriva principer om när en upplevelse kan skilja sig så mycekt från den andra. Vad gäller juridiken är det väl bara att sätta olika straffsatser om man vill göra skillnad. Som sagt: för rättsäkerheten har jag svårt att se hur definitionen skulle vara till problem.

Allt som inte är ok, allt som till och med är jävligt illa, behöver heller inte vara fall för domstolen. Inte som viktigaste faktor åtminstone, framför allt för att det är så jävla svårt att döma i t.ex. de fallen som Hillegren skulle vilja exkludera helt från övergreppsstatus. Det är aldrig viktigare med fler fällande domar än det är med färre övergrepp – det är attityder som ska ändras. Det är därför det är viktigt att tro på den som anmäler redan från början och det är förstås också därför Hillegrens uttalanden är så oerhört vidriga. Han tror att han menar endast juridiken, men det är så uppenbart att han aldrig skulle åtala ens om det kunde bevisas till hundra procent när en gift kvinna inte velat ligga med sin man.  Jag kallar gentlemannareglerna en del av själva grunden till våldtäkters existens så länge gentlemännen har tolkningsföreträde och får avgöra vem som är tillgänglig eller inte.

– – –

* Palla leta & länka – men jag har skrivit asmycket om våldtäkt och du hittar det mesta om du klickar taggen ”våldtäkt” nedanför.