Typ dör här

Jag blir helt och hållet vansinnig på livet samtidigt som det kramas så hårt jag kan. Det är för mycket på en gång. Jag står i köket och hör @P3_Brunch_Kvall ur köksradion säga nåt om ett ämne (till) jag verkligen velat kommentera och bara måste klaga högt över mitt extremt hattiga mediaintag senaste dagarna. Att jag inte klarar mer, jag måste göra detta på heltid för jag hänger inte med annars. Jag hör teaser på teaser och ämnena staplas i min utkastmapp på bloggen och ändå sitter jag bara med detta inlägg och ropar på hjälp.

Det är så mycket, allt intressant händer samtidigt och trots att jag har min enda lediga vecka i sommar just nu är det inte nog. Yoho/@johannka på besök och vi dräller runt och ute och jag twittrar som en blådåre för det är det enda jag kan göra när inga riktiga inlägg får sin tid, när allt måste ske i korta meddelanden. Inte konstigt jag spammar din feed, hallå jag typ dör här! Älskar hetsen men hur länge kan jag klara att dela uppmärksamhet mellan det som händer och min rapport på sms om det som händer?

Vi sitter ute på ett skithak på Avenyn mitt i måndagsnatten med Kim Jong Ill och pladdrar vidare, det anländer ett obekvämt ämne som ändå rycker i exakt samma nerv. Jag typ dör här, jag måste skriva. Jag blir hippie. Blir gör detta för jag måste. Du vet att jag skulle göra ett bra jobb i din press som tweetman. Tills dess ska ämnena bli färdiga texter för alla är inte aktualitetsbaserade, tills dess ska det kommande bli det faktiska. Visst är det på gång. Det är därför jag typ dör här.