Bästa helgen

Helt sådär Älskar du livet? – rungande JA. Jag har den bästa helgen nu och det är inte bara för att jag råkar vara långledig från vårdish. Det är för att alla människor är så jävla bra och festerna utomhus blir av. Det är för att ölen som beslagtas av snuten kan ersättas med den undangömda och musiken slipper stängas av. För att gubbrock på allvar lyckas fungera på en klubb (ett tag) och vännerna dansar till Knopfler, Springsteen och Lundell. För att solen går upp och jag fortfarande festar på berget och för att jag fått sakna det så mycket, att lite ont gör det allt när det så fint är.

Familjen på besök, Yoho på besök. Det är hektiskt och så mycket logistik under tre dagar, men när vi äntligen står på festberget – alla syskon och de bästa av vänner – skiter vi i allt sånt och bara fortsätter. Det är skit samma att jag vet hur pappa kommer ringa tidigt på förmiddagen och väcka mig för att de ska åka igen och avskeden ska tas om hand, det är skit samma att jag försvårar detta genom att följa Panam hem och låter syster hitta till mig på egen hand. Det är skit samma när jag faktiskt blir väckt, när jag får höra att systers kompis kräkts lite på soffan, och fortfarande småfull måste knåpa ihop en vägbeskrivning så mamma och pappa får säga hejdå. För det är fint och jag tycker om att ha en sån här dagen efter.

Minnas precis hur kul det var, fortfarande rida på vågen och vara så jävla nöjd att det äntligen blitt av. Ligga. Äta gofrukost klockan 14. Möta Yoho på Max och flabba åt skumma händelser. Gå på Netto och flabba åt allt möjligt, vara så speedad att Yoho får säga åt mig att vara tyst en stund. Och så ikväll det söndagsslappande man förtjänar. Jag är AFK som fan men jag hatar inte varje stund.