Idag togs jag ner från min lilla pipe dream att få jobbet jag var på intervju för tidigare i maj. Det var på många sätt ett drömjobb och perfekt för dagsläget – leda ett biblioteks planerade projekt för digitala tjänster, vara professionell nörd och sociala medier-junkie på heltid i ett år. Dyka ner i ett projekt en begränsad tid och veta att det skulle komma tid för sånt jag annars vill göra. Och att äntligen få byta sida från att vara den som bjuds på drinkarna till att vara den som bjuder. Klart det inte var dumt att hoppas med tanke på den begränsade konkurrensen på fyra andra, men nu har jag kanske förbrukat chansen att ta det vanliga vårdjobbet jag gjort under somrarna genom att hålla de på halster alldeles för länge. Fint att de kunde vänta ett tag, men what now.
Jag behöver jobb. Och är det inte så att jag kan tänkas ha läsare som sitter på såna? Detta är att betrakta som en annons. Jaga mitt huvud.
Jag har en fil. mag i Biblioteks- och Informationsvetenskap (magisteruppsats om taggning en googling bort), tillsammans med musikvetenskap, ekonomi och statsvetenskap. Jag har skrivit och marknadsfört formexperimentet jag kallat för litterär remix (antingen minns du saken, eller så klickar du ”Le RMX” ovan). Jag har drivit Print Screen-dagboken i över 5 år. Jag har skrivit hela livet och gått skrivarlinje på Fridhem för att också ha lite papper på saken. Jag har debatterat offentligt på både blogg och i gammelmedia. Jag behärskar en bunt trevliga datorprogram för form och bild, CSS och HTML är baggisar, och jag har tragiskt mycket kunskap om sociala medier och överhuvudtaget en oslagbar instinkt för det mesta i världen online. Jag kan skilja spam från allvar på bara lukten. Jag har akademiskt flow när jag rappar, dansar som en demon och sjunger som en Idol-sökande som åker ut i andra uttagningen på grund av fel genreval och för mycket egna idéer.
Jag har förgyllt Kvällspasset i P3 i ca ett år, jag har piskat igång pöbeln på otaliga karaokekvällar i sunkhaksmiljö och jag har en organiseringskänsla jämförbar med Alejandro Fuentes Bergstöm. Mitt tvångsmässiga ansvarssinne är också av den grad att jag, om detta inte fungerar, garanterat inte säger nej till vårdish om de ändå erbjuder mig vik när jag ringer dem i veckan för att se om de hållt längre än jag trodde på platsen. Hur mycket jag än vantrivs.
Vill någon bara hjälpa mig att dra igång något av två olika bokprojekt är det nästan ännu bättre. Det mest färdiga handlar om hatbrev. Drömmer jag bara nu, eller ska någon få något att hända?
[MVH gustav@paparkaka.com]
7 Responses to Huvudjaga mig!