Det började som att inget gick att skriva om. Allting var tråkigt, världen sög – eller var kanske för perfekt för att klaga på. Och så kom slapphet kombinerat med förstås alldeles för mycket att göra. Följden: När nu helgen börjar närma sig slutet och jag faktiskt har lite tid att skriva, men bara lite, så är ämnena up to here (föreställ dig gest som visar på trakterna kring halsen).
Det fantastiskt intressanta numret av Nöjesguiden som nyss kommit. SD och det turkiska hotet (lyckligtvis väl omhändertaget av Panam). Hanna Löfqvists bröst omskrivna i DN. Och så förstås det där som ändå började verka intressant innan jag slackade av och fick datorstrul – fallet med antalet anmälda våldtäkter och vad det kan tänkas innebära. Mer fanns väl, huvet knakar egentligen.
DN:s extrema ledargroda får jag väl till nåt om ikväll bara för att det är så uppåt väggarna att det förtjänar en bloggbävning trots att det redan kritiserats bra på andra håll (eeh nä vadå att jag hittar sånt genom andras lackande. ibland läser jag faktiskt DN på eget bevåg också).