Speakofthedevil

Det är ju jävligt lustigt att jag precis dagen efter att ha skrivit om mina problem med att greppa kidsens terminologi, och refererat till tidigare emo-förvirring, upptäcker en halvsida i GP om just emos, eller mer specifikt emotrappan i Nordstan. Så jävla rolig är artikeln, och praktexempel på GP varandes precis som vilken fjuttig liten lokaltidning som helst. Lama pseudonyheter varje dag. Både artikelns tema och språk är så jävla lamt, men jag ensamgarvade rätt mycket vid frukostbordet igår.

Man försöker alltså visa upp en oroande bild av hänget i Nordstan, du vet, det vanliga fritidsgårdstugget som alltid tjatar om hur lite det finns att göra för stackars ungdom. Men har inte mer på fötterna kring det antydda eländet än:

Rapporten visar att majoriteten av de intervjuade ungdomarna har en stabil social situation. De flesta är 15, 16 eller 17 år gamla och bor hemma med två arbetande föräldrar. Enligt Christian Skogholm är de fria från missbruk även om en del alkohol förekommer.
– De har inte de problem som andra ungdomar har, det som samhället brukar reagera på. Däremot kan de ha väldigt stora problem inom sig.

Jaha, det är lite medelklassungdomar utan särskilda problem eller ens mycket supakultur som bara hänger mitt i stan? Skrämmande, verkligen. Bara emoklyschan skulle tala för det här hemska inombords. Ja och så gör de tydligen inget annat än att röka:

– Vi kommer nu att fortsätta jobba och undersöka vad som kan göras. I Nordstan består aktiviteten av att gå ut och röka. Samtidigt umgås de verkligen med varandra. Det är mycket känslor. De kramas, pussas och gråter.

Hahahaha vafan kan man tillägga? Att sluta med ett citat från två tjejer som hänger där i alla fall:

De håller med Christian Skogholm om att Nordstan är ett dåligt ställe att samlas på.
– Mycket skumt folk rör sig där. För allas skull borde det finnas ett annat ställe som var gratis, säger Malva medan Freja fyller i:
– Där det finns några spel, musik och fika. Ett ställe där man bara kan vara.