Misread galore

Poängen verkar, av kommentarerna att döma, ständigt gå förlorad när Isobel, J-Shot och Panam bloggar självbildsämnet ännu en vända. Jag gör inte anspråk på att ha samma utgångspunkt eller på att ordentligt kunna greppa någon annans upplevelser (samtliga ovan nämnda har också vandrat iväg på flera egna stickspår), men hur jävla fucked är det inte att så många ständigt tolkar inläggen på ämnet som koketterande och gnäll över något som så uppenbart beskrivs som bara en oemotsäglig påverkan på hur synen på jaget blivit efteråt?

Kommer ju ständigt bara tillbaka till detta: Hur man upplever sig själv i år kring högstadiet (give or take), både genom yttre påverkan som status eller faktiska kommentarer och genom egen överdrift och inbillning, har en enorm effekt på självbilden även senare. Och problemet som beskrivs i en text om detta rör så jävla lite gnäll om varken nutiden eller dåtiden, och rör så jävla mycket mer att man faktiskt chockas och har svårt att hantera förekomsten av en helt annan bild utåt än den man själv lever kvar i. Lever kvar i, det gör man.

Det är ju underdogismen vafan, har man lärt sig att det är från underläget man slår kommer man bete sig så även när man ändå faktiskt insett att man inte längre är en sådan. Insikten och praktiken sammanfaller jävligt sällan, så även här. Och så även för alla manliga oemotsagda, eller ifrågasatta, med samma problem.