Det är när man sitter på vagnen och läser Metro lite lagom intresserat. Förstasidans stora rubrik det vidare reproducerandet: Nä regeringen tänker ändå inte låta staten köpa Saab. No jävla shit, var det nån som trodde det? Och ännu hellre – trots att man genom sitt språk och sina intervjufrågor till medlemmar i regeringen försöker hävda att det är en bra idé eller åtminstone vad folk vill – var det nån som ville det?
Bara en av alla dessa föreställda viljor och rättesnören som faktiskt inte är så utbredda, men ibland riskerar att bli det genom just sådan rapportering. Stort jävla fuck you för den saken. Vi kan gå vidare. Nyss skrev jag något om den könsselektiva aborten, och även där finns samma sak. Själva rapporteringen har som underliggande existensberättigande att det såklart måste vara fel. Oavsett om den åsikten har folkligt stöd, eller ens stöd internt på redaktionen för aktuellt massmedium. Säkert tyckte fler att det var hemskt än det finns människor som vill se ett statligt Saab, men hälften av dessa hade nog tänkt annorlunda om man skrivit om det på ett annat sätt. Ja, så lättpåverkade tror jag att vissa är. Särskilt om de inte läser längre än rubriken och aldrig får veta detaljerna som läggs sist i prioritering.
Herregud, är inte detta också ett jävulskt ok för feminismen? I läsningen av antifeminister såsom Pär Ström framkommer ofta deras klagan om existensen av en feministisk vridning i media, att kvinnor alltid framställs som offer eller rentav helgon, och det värsta är att de har den senare premissen rätt. Visst ser det ut på det sättet. På grund av just något slags pseudodiskurs, eller verklig diskurs för just massmedierna, men pseudo för frågan eftersom den är så baserad på missförstånd och förenklingar, av allt från komplexa tongångar i feministisk debatt (när de ens räknats in) till egentligen skitsimpla grejer man ändå lyckas fucka upp poängen i. Och så gör det att pöbel tycker det har gått för långt och att feminister är ena jävla gnällspikar. Medan man står och är hjälplös. Har du nånsin läst en förklarande besserwisserinsändare om att det där är inte riktig det-och-det, och tyckt det var något annat än en gnällspik som skrivtit? Precis.
Det blir till två olika lika puckade reaktioner i dessa sammanhang. När man konstant gör kvinnor till offer blir ena hälften av pöbeln till ungefär samma sorts personer som den 14-åriga nyvakna feministen – mycket idealism, inga nyanser (jag beskriver mig själv där) – och andra hälften tycker att det ska då fan inte pressen bestämma vad jag tycker, och reagerar istället tvärtemot (jag beskriver här typen som direkt tyckte att det givetvis måste vara ett fejkat publicity stunt när Blondinbella utsatts för övergrepp).
Alla gör sina generaliseringar. Jag tillskriver garanterat en jävla massa åsikter på högerfolk eller antifeminister som de i själva verket säkert inte har, men detta sker vanligen genom att någon annan från åtminstone delvis samma läger yttrat sig på visst sätt och sällan genom dessa mediadiskurser. Vidare i högerfolkspåret kan vi väl säga att det är mycket här trätan huruvida media är höger- eller vänstervridet har sitt ursprung. För mig är det hur självklart som helst att det är ägarnas blå ideal som är viktigast, men jag är fullt medveten om att väldigt mycket av det underförstådda som levereras är en direkt klon av barn- och tonåringsidealism som i det där talesättet att inte ha hjärta i en viss ålder kontra inte ha hjärna i senare ålder. Ogenomtänkta ideal som naturligtvis delas av många, men inte så konstigt om man inte får en ärlig chans att fundera över nånting på allvar. Lite på samma sätt som Sd raggar väljare. Och är det inte ironiskt att medias diskurs där är att Sd ska rapporteras om som ett problem, helt självklart, när man opererar på samma sätt själv?
Populism! Så heter det, just det ja.