Youngsterhjärnan, den jag lite hastigt var inne på häromdagen angående att tro att saker man gör och sätt man ser ut på kommer vara ens eviga ideal, den upphör aldrig att förvåna mig. Även om jag kanske borde tänka att själva egenskapen att ha växt ur det borde föra med sig att känna till precis hur den fungerar och att den aldrig kommer försvinna som fas att gå igenom.
Men det är ju bara vansinne att inte kommentera även de argument som sådana hjärnor halar fram när de kommer från en så stark röst som Blondinbella. I alla fall när idealet som förespråkas är vidare tecken på nymoralism som måste döden dö. I detta fall med ett påstående att vi alla borde byta Sex and the City mot Desperate Housewives och vara glada tvåsamheter istället för självdestruktiva slampor. Lätt slaktat på två sätt förstås:
För det första är det uppenbart löjligt att använda Despans familjer som modell då det så explicit (även om det inte var så radikalt som hypen innan serien drog igång lovade) handlar om slitningar genom just det förespråkade idealet. Bara öppningen att hemmafru nummer ett skjuter sig i huvudet hallå. Och så vidare med allsköns svårigheter att få just Tvåsamheten feat. Ye Olde Könsroller att fungera. Men för det andra är det ju så jävla uppenbart att Löwengrip snackar från youngsterhjärnan som inte riktigt kopplat att den där kärleken man tror är evig, för att man just skaffat sig ett första samboförhållande, inte är så jävla evig de flesta gånger. Jag säger inte att just hennes förhållande måste gå den vägen, men det är ett jävligt vanligt mönster att flytta ihop med nån när man är kring 20 för att sen få illusionen knäckt och kanske på det börja med ett nytt, eller första, runtliggande likförbannat.
Det är inte något jag missunnar någon, att ha sin första livsplan med kärleken, men det är helt fucked att genom detta kalla alla andra för självdestruktiva. Eller att så självklart sätta motpolen som att hon ska vara den som håller hemmet vackert och bakar alla kakor när det kanske snarare, om man nu vill hålla tvåsamheten intakt och långlivad, borde tänkas på att snubben kan göra sitt också. I synnerhet om hon ska jobba mycket också.
Dessutom är inte någon av exempelserierna bara förmedlare av ideal. Reproducerande däremot, sökande efter livslång kärlek kan inte direkt sägas vara frånvarande någonstans. Men där SATC gav effekt vad gäller runtliggande kan vi väl snarare säga att det var fråga om acceptans, i kontrast mot tidigare fördömanden (för kvinnor). Och nåt bakslag på det vill jag fan inte ha.
6 Responses to Use yr disillusion