Ceremony of opposites

Nu är jag toknöjd med att ha petat in en referens till Schweiz finest metal, Samael, i titeln – men det ska ju inte alls handla om headbanging musik såklart. Istället är det kompensation för brist på utrymme i nyss gångna Kvällspasset där vi snackade våldtäkt på ett par olika plan.

Motsägelsen är alltså de två lika skadliga myterna om vem våldtäktsmannen är, som båda lyckas samleva på nåt konstigt jävla sätt. Första ämnet om ämnet var Berlusconis senaste groda att det behövs en polis per snygg brud för att våldtäkter ska kunna stoppas helt i Italien. Det känner man ju igen – brudarna är så jävla snygga att man ju inte kan hålla kuken i byxan herregud. Man är väl man. Det var menat som en komplimang fortsatte han när det första kritiserades. Det är väl trevligt att vara så het att män bara vill droga och dra hem en i håret liksom.

Alltså: våldtäkt är ett resultat av mäns ofelbart triggade kåtslag av en fox i kortkort.

Andra ämnet om ämnet var moderaten Mats G Nilssons förslag att tvångsvårda dömda för våldtäks och kräva friskintyg innan de släpps helt ur kriminalvårdens sikte. Det ska alltså behandlas precis som en faktiskt psykisk störning att någon dömts för våldtäkt, eftersom det som Nilsson är en sjuk handling att våldta.

Alltså: våldtäkt är något som psykfall håller på med.

Det kan man ju tycke borde representera olika läger detta, å ena sidan en störning och å andra sidan naturlig följd av mäns enorma sexdrift. Eller om de i alla fall kunde ta ut varandras effekt. Men det är förstås båda myter i samverkan som låter oss dras med alla jävla problem när det kommer till våldtäktsrättegångar. Det första används som nåt slags försvar av/från åtalade – hela skalan från inledande ”signaler” hos den våldtagna till dumheten att följa med en man hem om man nu inte vill ha sex – och det andra används av de lika puckade kroppsbestraffardårarna som bara ryter om hårdare straff mot alla svartmuskiga busksmygare som ger sig på bambimadonnorna på väg hem från syjuntan.

Det är ju det där sista som ger kopplingen mellan inte så skilda lägren, att psykot är isolerbar från vanliga trevliga svennar och ger sig på de allra vänaste av våra quinnor medan svennarna själva bara behandlar riktiga horor som de horor de är. Alltså: en teaser kommer få det hon förtjänar och vill ha medan vi måste göra vårt bästa för att skydda mammor och systrar och döttrar från psykfallen, hallå de riktiga våldtäktsmännen.

Party on, bring the roofies. Fan, svenskan skulle behöva ett ord för daterape så man får in lite underminerande påverkan att jobba med.

This entry was posted in seriöst and tagged , , . Bookmark the permalink.

7 Responses to Ceremony of opposites

  1. Lou says:

    Det som frustrerar mig mest just nu är att man som offer ska behöva sitta och försvara sig i timtal för att man blivit utsatt. Att man ska få kränkande frågor som egentligen är ovidkommande för utredningen bara för att bli ännu mer nedbruten och förlora orken att kämpa emot. Hur kan rättssystemet se ut som det gör?

    Nu kanske jag seglade iväg, men jag fick saker sagda i vilket fall.

  2. sanna says:

    saker behöver bli sagda. å berlusconi behöver hålla käften. förresten hördes verkligen frustrationen genom radioapparaten igår- att inte kunna säga vad som behöver bli sagt för att sr är så jävla ljumma.

  3. gud vad skönt att det hördes igenom. synd om soraya som tvingades säga ”det får stå för dig” åt en av de intervjuade…

    men i recall en gång då du var rätt mycket mot mig när jag hatade på granskningsnämnden och objektivitetskrav. fast då var förstås den fällda en viss bekant till oss.

  4. E says:

    Hear, hear! Kan bara hålla med.

  5. jag tackar för all props.

    (och förvånas över att ingen skrikit till om att Celtic Frost väl borde betraktas som de riktiga kungarna i Schweiz metalvärld… men det hade ju inte med ämnet att göra egentligen så.)

Comments are closed.