Överstökade rutiner och ofantligt med tid över även på julafton. Det är inte så mycket kvar sen när Karl-Bertil är sett och det blir tankad romcom av mediokert lagom mått och sedan fri lek. Jag rensar minsta systerns sjuka oordning bland de tankade filerna på familjedatorn och dricker must. Skriver nattblogg.
Innan: frukost med ritualen hitta-gömda-grejer-i-gröt och jag får inga fördelar av den. Undran om det är så att alla som inte får äppelbiten och dess bringande av hälsa kommer drabbas av antihälsa och superaids plus dödscancer. Går på promenad som är svinkall med familjen, ser att någon respektlös själ klottrat över det gamla fina Sven Wollter-kottret. Men vad gör man. Kommer hem och väntar en kvart innan frysta fingrar klarar att skriva ett mess och börjar vänta på mat.
Äter mat. Blir asmätt. Sedan det där med att ge varandra prylar och mitt i ringer det och jag ska vara på länk i Kvällspasset. Jag skämtar om ovan nämnda dödscancerfråga och att jag bara fått fred på jorden i mina paket. Humor det. Och Karl-Bertil och sedan där vi redan varit och där vi är nu. Jag är glad att man inte sitter deppig när det är slut som man gjorde som liten, vänta ett år igen etc. Det är jävligt skönt att bara bry sig lagom. Men pappa, han är sjukt barnanöjd med presenterna från egna barnen han.
Jag är the man när det gäller komma ihåg en detalj och skaffa gåva enligt det. Ibland.
– – –
(För dig som inte vet: klotter före och efter:
How could they?)
One Response to The julen i Sundsvall.