Nästan så att det blir nån slags veckotradition att jag går till Kontiki och tar fina bilder i mysljuset. Igår var julavslutning på Best Wishes och Ban Tempo och Kristofer Åström spelade. Petra från förstnämnda akt var som bekant för vissa med mig och RekoMattias på en spelning där vi körde hans remix på en av hennes låtar, men jag hade aldrig sett dem själva spela förr. Det var kul att de började så avskalat när det ändå är väldigt elektroniskt annars, men de flesta låtarna körde de med förinspelat bakom sången. Gott så, jag gillar låtarna som de låter. Nu återstår bara att komma på vad i helvete den bästa låten egentligen heter så jag hittar den på skivan.
Kristofer Åström har jag visserligen tappat kollen på sedan jag lyssnade väldigt mycket på Northern Blues för många år sedan, men han körde ju sin Ace of Spades, som han kallade den, från just den skivan som extranummer. All lovers hell alltså. Men annars var det mest nya låtar som dock inte var oangenäma nånstans, samt en rätt oväntad cover i These Days av Nico som trappade upp misärlyriken ett snäpp till. För det var ju ganska mycket kärv sits för den förälskade i texterna. Under den enda andra låten jag kände igen, som jag dock inte minns vad den heter, verkade det dessutom som att hans snörvlanden inte alla var av förkylningen som han sa, utan genuin ledsenhet. Men det var säkert bara jag som projicerade upplevelsen av en jobbigt upprepad jobbig text.
Men generellt var det alltså mer trevligt än emo igår. Ikväll blir det dessutom ännu mer trevligt då jag sidekickar i Kvällspasset P3 kl. 18-20 igen. Även om torsdagssändningarna brukar innehålla ett stråk tystnad för mig då vänster och höger battlar varandra.