The big crossover story.

Eftersom man lever i så moderna tider kan det inträffa att man skaffar sig bekanta genom bloggvärlden. Nu är det i och för sig på lite mer komplicerade sätt vi känner varandra egentligen, men igår var ändå första gången som trenne bloggare träffades bara dessa tre och gick på The Game ihop.

Ja det var Elin Panam, Gangsta-Viita och jag som i brist på annat sällskap dit stämde träff för lite west coast shit på Trädgårn. Biljetterna gick på mer än jag egentligen borde lägga just nu men det fick det vara värt. Vi hängde på Kingen först för ett par öl, snubbarna först och Panam insläntrande efter en trekvart. Pratade om tortyrtröjan, veckans dramer, de förlorade gratisbiljetterna som kunnat scoras, och, på vägen sedan, huruvida detta skulle bloggas om på tre fronter. Givet. Jag är sist på detta förstås och sliter hårt för att inte lockas att läsa de andra innan.

Jag och Panam saknade biljetter men var av rätt ordentlig övertygelse att det inte var utsålt. Hiphop i Göteborg. Hiphop på Trädgårn. Liksom. Dock visade det sig att det, även om det inte var utsålt, åtminstone inte var så glest som man kunnat befara, och Gangsta V:s uttalade, tillika min misstänkta, analys av demografin var inte helt rätt alls. Det var tvärtom plenty o’ förort på plats. Kändes tryggt, man vill ju inte låta Game stirra in i en helvit publik. Svenska förbandet Form One körde när vi kom in efter en stunds köande, det var såklart med otacksamt förbandsljud så man kunde inte riktigt uppskatta det helt. Vi drack istället första rundan dyr trädgårdsöl och stod och såg hårda (mesiga) ut en bit bak. Men så snart det dök upp en DJ som körde igång publiken med ett pärlband avsnoppade hits kom farten upp. Fyra snubbar kom in och körde varsin låt, de sista ett par fler och de var väl inte fy skam, sällskapets gay thug ville till och med ligga med den siste, men inte förrän The Game klev in gick vi fram i smeten och körde upp händerna på allvar.

Jävligt mycket pepp rusade upp i huvudet får jag ändå säga, det är ju en gamble med hiphop live och särskilt i stor lokal med stor artist, men tviveln försvann när idel favoriter spelades som förstalåtar. Jag kan förstås inte skriva nåt särskilt intelligent om en sån här spelning vad gäller smakbedömning – jag var pepp, hade kul, och man fick alla bra låtar utom de lite långsamma och tyvärr ingen Dreams (teaser tre gånger men aldrig helt!) men dock Big Dreams, det är typ så avancerat jag kan skriva om sånt. Men, så har vi ju det Strage hade farhågor om, att brudar ska tas upp på scen. Redan halva spelningen in ombeds alla ladies komma upp, och det är väl lite kul med en anstormning ibland, särskilt om man inte bara tar upp de snyggaste eller whatever, men att ha de ståendes som spån under en sluthalva av en konsert är ju lite väl alltså. På det även att snubbar  med röd bandana (eller i praktiken i alla fall med nåt rött på sig) ombads komma upp efter ett tag och det blev smockfullt av fårskock. En skock som förvisso dansade först men snabbt verkade uttråkade. Kanske var det för att de avbrutna låtarna blev fler mot slutet och en spelad beef med the DJ eskalerade. Sista hela låten som kördes var My Life och det var väl enda hela på en halvtimme kanske. Men jag var ju redan såld så visst var det pengar well spent.

Vidare komiska inslag: Sidekicksnubben som stod snett bakom Game och mimade med i alla texter medan han gestikulerade illustrativt. Att Game varvade det vanliga tugget om G-unot med att ändå själv köra  50:s vers i Hate it or love it (jag tvingades konstatera att det måste varit nån ironi jag inte förstod, på det där sättet som vissa envisas med att göra som jag hatar) och i många gammlåtar ändå har med och lever gott på 50:s hooks. När den korte producentrapparen i teamet, Nu Jersey Devil (kasst namn!), körde sin grej och uppenbart hade en slinga playback-rap bakom sin egen mickupptagning. När samma snubbe hoppade över disken i garderoben efteråt och blev stoppad av en vakt som trodde han var vanligt förortskid. Eller när jag imorse kom på varför i helvete nån i gruppen var därnere alls och hämtade jackor, lagt ihop två och två med förekomsten av massa brudar på scenen som förstås vill ha med sig jackorna på efterfest.

Inte fan kunde vi låta bloggdejten vara över så snart heller. Vi drog oss tillbaka till andra lång som vi kommit ifrån, efter en onödig omväg due to dålig uppsikt över hållplats, och hamnade på Kelly’s för en till öl. Eller i Gangsta V:s fall ett järn Minttu. Ni vet den där grejen när tre bloggare möts och pratar om att mötas när man är tre bloggare och sen glida över på vanliga fylleämnen som sex och hur full man är. Stängningsdags kändes alldeles för tidigt, men när jag stupade i säng vid två var det nog lika gott. Vi kan ju gaffla vidare en annan gång.

– – –

Version enligt: Elin Panam / Gangsta-Viita.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to The big crossover story.

  1. Lou says:

    Har av någon anledning enda sedan barnsben varit nyfiken (med en skräckblandad förtjusning) på diverse otäcka ting. Vad är egentligen en tortyrtröja? Det låter riktigt nasty..

  2. Haha det var bara en rolig omskrivning. det var en bild på medeltida tortyr i nåt slags träsnitt whatever och texten TORTURE ovanför. nåt om den gamla tidens Google – alltså ett sätt att få information…

  3. elin says:

    Alltså om Viita får bli omnämnd som Gangsta-Viita vill jag från och med nu bli omnämnd som mitt smeknamn från i somras: Ol’ Dirty Grelsson.
    Det var inte jag själv som kom på det (men han som gjorde det fick ligga, för det var så bra).

  4. Hmm, jag gav mest honom ett nytt namn för att jag inte refererat till honom tidigare (inte som karaktär i alla fall men möjligen länkat dit förr). Men du förtjänar förstås nåt coolt också även om jag måste komma på ett nytt då för man kan ju inte sno hur som helst. Lite som att ligga på andras meriter då.

  5. nu har jag skaffat ett fett namn åt dig. you know whut it is.

Comments are closed.